wib.

Vädret kunde inte på något som helst vis vara tydligare i sin markering om att nu är det verkligen höst. Tror vi hade fattat det även om det inte hade pissat ner och stormat varje dag. Är trött på regn, och än har det bara gått några dagar. Visst är det himla mysigt - om man kan stanna inne. Men hur ofta stannar man egentligen inomhus i en hel dag, om man är en vanlig människa med vanliga sysslor? Nej, man ska ta-mig-fan ut i skiten varenda morgon, iklädd en billig regnjacka som luktar skit på det vis, att när man kommer fram och tar av sig den, så tror folk att man diarré i byxorna. Dessutom håller den inte tätt, och man tvingas spendera dagen fuktig och diarré-ig, vilket bidrar till att man bara vill hem och uggla i sin lägenhet istället för att vara ute och vara social.

Och blåsten! Vad är det för mening att gå ut, om den ändå bara stormar ner en med det samma? Trädet utanför mitt fönster ligger vägrätt längs marken, och stora grenar flyger iväg lite då och då.

Men jag ska till skolan. Det ska jag.

Suck...

Ja men hej. Det var inte igår. Det var den 27 juni!

Sedan dess har livet varit i rullning och jag har varken haft tid eller överskottsenergi till att skriva. Sommaren försvann, som om den aldrig varit, och nu sitter jag här igen i lägenheten i Odense. Och allt är som vanligt igen. Därför tänkte jag nu återupptaga mitt sinande bloggande, till förmodligen ingens glädje, förutom min egen.

Sommaren i korta drag:

- Tentan gick som vanligt överraskande bra och allt var frid och fröjd. Nu var det minsann min tur att skutta omkring i blommiga sommarklänningar och se löjligt manodepressivt lycklig ut! & det gjorde jag med.

- Tunisien i 2 veckor med Niklas var ett paradis. Allt var helt underbart och vi fick ont i magen av att åka hem. Hotellet var det finaste jag sett och stranden likaså. Livet var verkligen på toppen av alla toppar.

- Jobb i Odense var ett nödvändigt ont, men ändå trevligt eftersom jag har så många fina kollegor. Dessutom var det bara 2 veckor, så jag kunde hålla ut.

- Augusti spenderades hemma i underbara lilla Åhus med familj, vänner och alla som jag känner (minus massor). Fick äntligen träffa mina 3 fantastiska små systerdöttrar igen, och hela familjen var samlad. Och alla log hela tiden, ungefär som på en 50-tals-reklam för familjelycka.

Med andra ord. Sommaren var fantastisk.

Och nu väntar termin 8 med allt vad den har att erbjuda och det är dags för mig att cykla till skolan.

Himlen är kolsvart.

2 dagar kvar till tentan. Idag har min panik släppt lite, och jag har insett att detta nog ska gå bra. Som alltid. 

Var tvungen att panika i några dagar, liksom för att ta mig samman. Man läser ju alltid bäst med lite press. Och press kan man väl säga att jag känt dom senaste dagarna!

Men nu är det lugnt. Ska sätta på plats lite detaljer, sen är jag helt lugn. 

Tentan får gärna komma och bita mig i örat, jag ska nog klara av det ändå!

Och sen, sen är det sommar!

J A G  T A P P A R  F Ø R S T Å N D E T !

LÄSA, LÄSA, LÄSA, LÄSA.

DET TAR ALDRIG SLUT.

J A G  O R K A R  I N T E  M E R ! ! ! ! !

Ja, nu var det ett tag sedan jag skrev igen. Inte mkt har hänt dom senaste dagarna utöver plugg och olidlig pollenallergi. Och grillkväll med mina fina kollegor igår. Verkligen en kväll jag kommer minnas. Vi hade köpt massor av god mat, tänt grillen och dukat upp till fest hemma hos Kasper och Stines föräldrar, som har en gård ute på landet. Vi hade satt upp långbord mitt på åkern, och ordnat ett riktigt bål (på skt Hans afton bränner man bål, precis som valborg i Sverige). Sedan satt vi hela kvällen och en bit in på natten och åt, pratade, skrattade och grillade - hur mysigt som helst!

Har idag varit på läkarbesök, vilket inte händer så ofta. Då min pollenallergi överskred min tolerans, blev jag tvungen att skaffa experthjälp till vidare behandling. Eller ja, jag ville väl egentligen bara ha någon till att skriva ut en steroidspruta till mig, vilket misslyckades. Jag berättade klart och tydligt för herr doktor vilka läkemedel jag har provat, inklusive dess verksamma substanser. Herr doktor funderade lite, och bestämde sig för att skriva ut ett tredje läkemedel till mig, som han menade var en riktig pollen-killer. Jag litade på hans kompetens, nickade, log och cyklade nöjd till apoteket. Då jag kom fram inåg jag att läkemedlet som herr doktor hade ordinerat innehöll exakt samma verksamma substans som det jag provat i en vecka utan resultat. Dessutom var det angivna läkemedlet slut, och jag blev erbjuden samma jävla pillerask som jag har liggande hemma på skrivbordet. Inte klokt! 

Förmodligen hade han inte läst igenom min journal (han ropade in mig som MARIA från väntrummet...) och därmed inte sett att jag ju faktiskt själv har diverse kunskaper inom antihistamin-världen. Därför tänkte han att "jag lurar henne tamejfan" och gav mig samma piller som jag redan provat, bara i ett annat namn. Var fallet inte detta, utan att han helt enkelt inte lyssnade på mig och min medicinhistoria, så är saken ännu värre, och då vill jag bara blåsa pollen i hans ögon så han får evig ögonklåda som straff. Och för det tredje - tänk om jag inte visste något och blint accepterade hans bedrägerier? Det finns det ju massor av människor som gör? Kommer vissa läkare endast undan problem, för att dom har patienter som inte ifrågasätter? I så fall är det inte klokt och jag ska bli mycket bättre än så!

Lektion lärd: Underskatta inte folks intelligens och förmåga att tänka själva!

Utöver detta har jag mest läst.

Har funderat mycket över diverse orättvisor i vårt moderna rättssystem och medias belysning av olika rättsmål. Jag kan verkligen förstå avskyn mot män som blir anklagade, och dessutom dömda, för våld mot kvinnor. Verkligen. Men ibland sätter man nog lite förhastat stämplar på folk som inte förtjänar det. Man tror på vad man läser i tidningen och dömer folk på förhand. Är den anklagade dessutom en person som hela Danmark känner till, gör det inte saken lättare. Folk suger "fakta" ur skvallertidningarna som blodtörstiga vampyrer och älskar att prata skit om det efteråt. Folk börjar hata, enbart på grund av något dom läst eller hört. Och det är hemskt. Speciellt när människor man bryr sig om blir inblandade. 

För några veckor sedan råkade jag nämna denna någons namn i skolan, varpå en tjej hajade till och sa "vaaa, fy faaaan, känner du honom..." Och jag svarade "Ja, gör du också? Eller har du ens någonsin pratat med honom?" Och hon sa "Nej, men jag har hört en del från min pojkvän som har läst i tidningarna att bla bla bla...." 

Jag hade bara lust att ta mitt fet-tjocka histopatologiatlas och plocka ner henne från den nedlåtande piedestal hon satt på. Snälla människor! Tro inte på allt ni hör, hur smaskigt skvallret än är, och hur lätt det än är att ta tjejens parti i en rättegång om hustrumisshandel. Det är inte alltid så, oavsett hur mycket man vill tro på det, och få mannen att framstå som ett monster. Det är så fel. Någon får i slutändan betala ett högt pris. 

Och det är inte tjejen på åklagarbänken...

Ja, men då var jag hemkommen igen från bion.

Och vad ska jag säga...

Mycket sjuk film. Inte alls vad jag föreställt mig eller förväntat mig

ut från vad folk har berättat. Jag får känslan av att filmen förmodligen

är hundra gånger bättre i bokform. För det här blev bara sjukt.

Inte hemskt, inte otäckt, inte ens äckligt på film-äckligt-viset. Bara sjukt.

Och efteråt hade jag inte mycket att säga.

Tror faktiskt att mina första ord när eftertexten dök upp var "jaha, okej".

Kanske är det bara jag som blivit känslomässigt distanserad från

blod, knivar och avklippta "kroppsdelar", men det påverkade mig

inte på det viset som det verkat påverka många andra. Och det

är ju klart att filmen har en djupare essens än stympning och slabb, 

och den bakomliggande historien är egentligen ganska okej, 

men på något vis förstörs den känslomässiga aspekten en smula, när

filmens fokus istället blir "undrar hur skabbigt det blir i nästa scen?".

Men men, nu har jag i alla fall stillat min nyfikenhet, och jag får väl

säga att det på något vis ändå var värt det. Nu vet jag att min 

uppfattning om vissa saker inte stämmer överens med många andras.

Men en sak var sant - folk gick därifrån innan filmen var slut.

Här kommer trailern, som enligt min mening inte riktigt avspeglar filmens innehåll:

Nu ska jag sova gott!

Tjing!

Att det är 20 juni, men väder som 20 september är för mig obegripligt, men ändock inte speciellt överraskande. Antar att den skandinaviska sommaren har bytt skepnad dom senaste 5 åren - regn, åska, piss och skit är allt vad det är! Och nej - jag är inte pessimist, bara realist. Jaja, nog om det. Att jag sitter här och klagar ändrar väl ingenting.

I går kväll blev det jobb för hela slanten, och jag hade faktiskt en riktigt trevlig kväll i baren. Folk var glada i hågen och en aning salongsberusade, men inte så det blev för mycket - en bra afton. Dessutom var det inte bara tråk-fatöl och ölgubbar, utan coctails och blandat folk - det gillar vi. Den nya drinken rasberry caipriovska kammade hem storkovan och det verkade ett tag som om folk inte kunde annat än dricka färska, mortlade hallon med lime och vodka. Och vem klandrar dom?

Hur som helst, 10 timmars jobb, och att komma hem vid 4-tiden har satt sina spår idag. Har varit så trött hela dagen att jag till och från undrat om någon drogat mig genom att släppa in toxisk nervgas genom ventilationssystemet. När jag till slut släppte min paranoia, insåg jag att det nog inte finns mycket vettigare att göra än att sova. Så jag sov - trots att jag intagit 2 koffeintabletter och bestämt mig för att seriös-läsa. Men det fanns inte mycket att be för!

Nu ska jag trotsa omvärlden och faktiskt se filmen "antichrist" på bio. Har hört förskräckliga historier om den filmen, och det går tillochmed myter om att många p.g.a överväldigande äckelkänslor varit tvungna att lämnat biografen innan filmen nått hälften. Många av mina kurskamrater har sett filmen och starkt varnat, vilket gör det hela mycket mer spännande, eftersom vi i egenskap av läkarstuderande möjligtvis har en högre tröskel än många andra, som inte rotat bland tarmar eller pillat i hjärnor. Därför måste jag ju med mina egna ögon se om detta kan vara sanning. Rapporterar efteråt.

Hej med er.

Tanken slog mig - vilka förbaskat tråkiga inlägg jag skrivit den senaste tiden. Det finns liksom inget djup i mig för tillfället. Kanske har jag aldrig varit speciellt djup och öppen, men det kan ju finnas gränser för vad som ens är lönt att plädera ut i etern. Dock har väl allt sin förklaring, och min är väl att min hjärna för närvarande är ganska ockuperad med att vara djup på ett annat plan än det personliga, typ blodsjukdomar. Därför får känslolivet en annan prioritet och allt känns sådär lagom, mittemellan, normalt och vanligt. Och det får det göra en stund till. Snart är det över. 14 dagar.

Hemskt skönt att komma hem till nära och kära i helgen, för övrigt. Nu längtar jag ännu mer till sommarlovet och vill bara att allt ska vara över så att jag kan få komma iväg till Tunisien med min älskade man. Nu, nu, nu, nu vill jag det.

Hejdå.

Jaja, typisk skandinavisk sommar i år också. Inte mig emot för tillfället, då jag ändå spenderar dagarna med kilovis av böcker. Dock kunde det hemskt gärna bli bra väder i helgen, då jag ska hem och njuta i Åhus i några dagar. Snabbvisit innan sista hetsläsningen inför sommarlovet.

Nu ska jag byta om och bege mig ut i regnvädret. Ska hem till Kristine och kolla in nya lyan innan det är dags för drink-kurs på jobbet. Måste ju lära mig att snabbt och elegant svepa ihop dom nya drinkarna, som för övrigt är himmelskt goda.

Ha en skön kväll i regnet, damer och herrar.

Det pissregnar och om 5 minuter ska jag bege mig ut i det. Man kan undra om jag har blivit spritt språngande galen, och uppenbarligen är svaret ja. Det borde vara olagligt att ha föreläsningar när vädret är som detta! Jag vill inte!

Har haft 2 riktigt sköna dagar, då jag har hunnit koppla av och vila ut efter helgens upptåg. Igår var jag helt ledig och eftersom jag i måndags hann alla tråkiga men nödvändiga hemsysslor, så hade jag hela dagen för mig själv. Jätteskönt. dock smärre träningsvärk idag efter yoga igår kväll. Idag börjar hetsen igen, och jag ska jobba ikväll.

Det har inte slutat än... Jag ska nog leta upp min regnjacka (!) nu...

8 juni 2009

Har inte skrivit på länge, har helt enkelt haft alldeles för fullt upp. Kände verkligen i helgen att jag tog på mig alldeles för mycket jobb för mitt eget välbefinnande. Lesson learned: Inte jobba för mycket efter tenta.

Tentan var sinnessjuk och långt ut över pensums gränser - alla var upprörda och svinförbannade. Frågor blev tillbakadragna och diskussionerna var minst sagt hetsiga. Att sitta i lokalen, där det var genomgång av tentafrågorna efter tentan, var ungefär samma sak som att sätta sig i ett badkar med en aktiv brödrost i - minst sagt spänt. Trodde för ett ögonblick att folk skulle slita av sig strumporna och kasta på stackars herr professor, speciellt när han berättade att han inte själv kan svaret på alla frågorna. Trots allt gick det överraskande bra för mig. Har väl bevisat för mig själv, att jag faktiskt kan göra bra ifrån mig, även om frågorna är svåra och näst intill omöjliga att svara på. Skönt.

Helgen ramlade därefter förbi som en snabb kullerbytta, med lite för mycket press på nacken. 10 timmars jobb fredag kväll/natt, fest hela dagen lång i lördags, och så avslutade jag den näst intill obefintliga ledigheten med 10 timmars jobb även söndag. Såhär i efterhand kan jag väl erkänna att jag ångrar att ha sagt ja till allt jobb och kalas, eftersom jag knappt fick tid att andas - men nu är det för sent och det som finns kvar är himla trevliga minnen från nationaldagsgrillande (+ mindre trevliga fotbollsminnen) samt pengar på kontot den 30;e. Inte helt fel det heller.

Idag började nya kursen med dunder, brak och en förbaskat tråkig överläkare i hematologi. Trots komplicerade cellulära processer, invecklade patologiska förhållanden och svåra mikroskopiska bilder har jag på något vis sett lite fram emot denna kursen - men herr tråkbyxa plattade inom 10 minuter ner mitt intresse till källarnivå, med sitt långdragna föredrag om jag-vet-inte-vad. Himla synd att ett intresse kan släckas så lätt. Dock ska jag imorgon sätta mig in i ämnet på mitt eget vis, och därmed se om jag kan få lågan att tändas igen.

Ikväll har jag haft tid att uppdatera min iPod. Välbehövligt, eftersom jag börjar bli moderat trött på att springa runt på gymmet till samma gamla låtar. Nytt ska det va! Här kommer dock en gammal goding som godnatt-sång:

Sov gott mina vänner. Det ska minsann jag!

Brutit en höft? Då kan jag förhoppningsvis hjälpa.

I morgon är jag officiellt färdig med allt vad ortopedi heter. 

För ett tag i alla fall.

Gött.