det har mest varit kiss & analhål idag.
5 november 2008
Hej på er allahop.
Idag har jag inte mycket att komma med. Överlag har det varit en otroligt tråkig dag, förutom den första timmen då vi övade oss på att sätta kateter och undersöka anal- och ändtarm. Inte för att jag längtar överdrivet mycket efter att hantera kiss-organ och analhål, men det kan ju vara en fördel att kunna den dagen man verkligen ska kasta sig ut (eller in!?) i det.
Det hela gick bra och dagen fortsatte med en ohyggligt lång håltimme och en ännu mer ohyggligt tråkig 3-timmarsföreläsning i hjärtmedicin. Jag höll verkligen på att krackelera. Ni får inte tro att jag inte gillar att läsa läkarutbildningen - jag stormtrivs verkligen med min utbildning - MEN det finns gånger då man verkligen inte kan stå ut med att i 3 timmar höra saker om och om och om och om igen. Och dessutom när man precis hört samma sak föreläsningen innan. Javisst och jaja, vi ska kunna det utan att blinka - jag vet det. Men ibland känns det som om det är svårt att hålla så många och så långa föreläsningar i det som mest kan uttryckas som sunt förnuft.
Det säger väl ändå en del om dagen, när det allra roligaste har varit att undersöka analöppninar...?
Att föreläsarna verkar anstränga sig för att aldrig le, eller att vara så tråkiga som möjligt kan jag inte riktigt förstå. Eller är det bara sådan man blir? Kommer det med yrket? I så fall är det illa, illa, illa.
Ikväll har jag lagat jättegod mat och börjat packa. På lördag bär det av till Kristianstad och Åhus. Det känns underligt. Jag saknar Negan min, och längtar efter att få vara med honom mer - men det känns också underligt att lämna lägenheten och hela livet i Odense hela vintern. Imorgon blir det en sista middag med jobb-tjejerna hemma hos Line och fredag blir det middag med Lejla och Kanita på en ny tapas-restaurang. Sen blir det goodbye and so long till Odense och goodday and hello till hemmaland.
Är spänd på praktiken som börjar på måndag. Kommer jag känna mig fräck och självsäker i en vit rock med stetoskopet kring halsen, eller kommer jag känna mig liten och glömsk? Jag hoppas på det första. Känner i vilket fall som helst att jag vill ut och prova vingarna efter att ha läst i 3 år. En del har jag i alla fall lärt mig, även om jag är långt, långt ifrån fullärd. Lyckligtvis har vi haft massor av tråkig kommunikationsundervisning, vilket jag nog kommer tacka för när jag ska ut och prata med såväl sura som glada patienter. Skönt också att det är på hemmaplan, så jag inte behöver ägna dom stora tankarna åt hur jag använder språket. Är också tacksam för att vi har haft det så hårt som vi haft det - jag har inpräntat allt till 100% och verkligen varit tvungen att kunna allt utantill. Sen hoppas jag att det inte är så mycket jag glömt igen...
Uppsummering: Jag är spänd, nervös, förväntansfull och pirrig!
Ja, jag hade väl ändå en del på hjärtat idag. Det kunde man då inte tro!
