wib.

Jag är redan hemkommen. Varför då? Jo, för att det aldrig dök upp någon föreläsare till föreläsningen om thoraxtrauma! Vi satt spänt bänkade allihop, som äkta plugghästar, och väntade på en spännande timme, medan vi i takt bankade med händerna i borden (i min fantasi). Men den upptagna thoraxkirurgen hade annat för sig än att undervisa intresserade studenter.

Så i ren protest stack vi hem, även om vi hade två föreläsningar till efter thoraxtrauma-timmen. Humöret föll när vi ännu en gång blev glömda och undervisaren inte dök upp, så vi orkade inte med någon mikroskopi-undervisning eller att titta på döda cancersvulster. 

Så jag är redan hemma. Rätt skönt!

Nu ska jag plugga och sen vankas konditionsträning & yoga ikväll. Som jag saknat det under påsken!

Hej på er!