wib.

Jag är trött på folk idag. Inte på någon speciell, och inte av någon särskild anledning. Jag är bara trött på folk i allmänhet. Eller, det är egentligen inte själva folket, eller personerna i sig - det är mer folks vardagliga, meningslösa & tråkiga konversationer jag är trött på. Liksom folk som pratar. Känner ett växande avsky mot tomma ord, meningslösa meningar och tråkiga samtalsämnen. Jag känner att jag inte riktigt hör hemma i vardagskonversationer, även om jag ibland är den som pratar mest - förmodligen eftersom jag ofta försöker hitta på något annat att prata om.

Samtidigt är jag ordentligt självmotsägande när jag skriver detta, eftersom jag ändå alltid är med på diskussioner om väder, vind, ditten och datten. Men jag är bara trött på det. Har så svårt att se mig själv i ett lunchrum om 10 år, med tanter som pratar matrecept, nya TV-program och hur Charlotte Perelli ser ut i håret. Kan liksom inte bry mig mindre och känner att det är samtalsämnen som vaken betyder något eller har någon mening, utöver att man får använda sin röst.

Med detta vill jag inte ha sagt, att jag inte bryr mig om människor, hur dom mår eller vad dom gör. Jag lyssnar gärna, om folk bara har något vettigt eller meningsfullt att säga. Men jag orkar inte mer av det där "jaha, då ska det regna i helgen..." eller "jag måste köpa kattmat på vägen hem så fluffsan har något att äta i veckan" etc. Det är tråkigt och jag får exem av det.

Samma sak gäller alla onödiga statusuppdateringar på facebook. Det finns vissa människor som har ett frenetiskt behov av att uppdatera allt och alla om vad dom gör - h e l a  t i d e n. "Nu ska jag bara vika lite kläder och sen ska jag gå och lägga mig" eller "ska äta lunch om 10 minuter"... Jaha!? Jag vet inte om det är jag som kanske är känslobefriad, men det kunde inte intressera mig mindre att någon ska kamma sitt hår, kolla på Oprah eller borsta tänderna. 

Fast samtidigt, att skriva i en mindre välkänd blogg, precis som jag gör nu, är ju egentligen en del av samma koncept. Att skriva om sitt liv och sina mest som minst viktiga tankar, fast det kanske inte finns en prick i universum som intresserar sig, är ju lite samma sak som att ventilera skit ut i rymden. Dock har ju folk ett val att inte läsa dessa (denna) blogg(ar), om dom nu inte intresserar sig. Och det är ju skönt. Men att logga in på facebook, utan att mötas av minst en "skönt med sol" eller "min mosters mans kusins farmor är förkyld", är näst intill omöjligt, och därmed känns det som om man blir påtvingad andra människors meningslösa tjat och vilja att synas/höras/märkas. 

Och det är det jag är trött på idag.