den som inte tar bort luddet ska dö
4 februari 2009
Jag har idag köpt och läst boken "den som inte tar bort luddet ska dö" av David Batra. Förmodligen det bästa jag läst under alla mina 24 år som varelse på denna jord. Aldrig (och jag menar aldrig) har jag skrattat så mycket, och så länge åt något någon har skrivit. Både samlingen av sura, anonyma lappar (som är helt sanslös) och Batras egna kommentarer till dessa, har seriöst fått mig att tappa andan, gråta floder, skrika av skratt, framkalla allvarliga kramper i revbensmuskulaturen, samt kissa på mig några droppar. Och det var nog inte till min fördel, att jag började läsa boken när jag satt på en ganska välfylld buss mellan Kristianstad och Åhus. Ni förstår, dels skapar den vanliga svenska svensson-stelheten ett förakt mot människor som, enbart i sitt eget sällskap, råkar uttrycka sig med en ljudstyrka på över 0,3 decibel och dels är den välkända "måste-sitta-still-och-se-ut-som-precis-alla-andra-annars-kanske-någon-upptäcker-mig-eller-hör-mig-eller-gud-förbanne-SER-att-jag-skrattar-för-mig-själv"-attityden en smula förstärkt just på 551;ans linje (så som säkerligen många andra platser i vårt avlånga land). Förutom på lördagsbussen 03.20, då alla såklart hörs, syns, kräks och upplevs långt över samhällsacceptabla gränser.
Så alla ni som undrade varför jag pep, fräste, flinade, flåsade och flämtade på bussen - köp boken och kom ut ur era stela högstadieskal!
Jag har idag köpt och läst boken "den som inte tar bort luddet ska dö" av David Batra. Förmodligen det bästa jag läst under alla mina 24 år som varelse på denna jord. Aldrig (och jag menar aldrig) har jag skrattat så mycket, och så länge åt något någon har skrivit. Både samlingen av sura, anonyma lappar (som är helt sanslös) och Batras egna kommentarer till dessa, har seriöst fått mig att tappa andan, gråta floder, skrika av skratt, framkalla allvarliga kramper i revbensmuskulaturen, samt kissa på mig några droppar. Och det var nog inte till min fördel, att jag började läsa boken när jag satt på en ganska välfylld buss mellan Kristianstad och Åhus. Ni förstår, dels skapar den vanliga svenska svensson-stelheten ett förakt mot människor som, enbart i sitt eget sällskap, råkar uttrycka sig med en ljudstyrka på över 0,3 decibel och dels är den välkända "måste-sitta-still-och-se-ut-som-precis-alla-andra-annars-kanske-någon-upptäcker-mig-eller-hör-mig-eller-gud-förbanne-SER-att-jag-skrattar-för-mig-själv"-attityden en smula förstärkt just på 551;ans linje (så som säkerligen många andra platser i vårt avlånga land). Förutom på lördagsbussen 03.20, då alla såklart hörs, syns, kräks och upplevs långt över samhällsacceptabla gränser.
Så alla ni som undrade varför jag pep, fräste, flinade, flåsade och flämtade på bussen - köp boken och kom ut ur era stela högstadieskal!
Kommentarer
Postat av: Caroline
Var inte med på bussen, men ska definitivt köpa boken! Ser fram emot att läsa något så roligt, för det har jag inte gjort sen "Doppler". Rekommenderar! Love your blog, skriv oftare =)
Trackback
