wib.

Jag vet att det är lördag. 

Jag vet att unga människor roar sig på helgerna. 

Jag vet att det är ok att ha fest med sina vänner även om man har grannar som är hemma. 

Jag vet det. 

Men det är bara inte okej, och jag är inte med på det längre, när det handlar om min fruktansvärt avskyvärda granne! Aaaah! Kommer precis hem från en lång dag på jobbet, och har längtat i timmarvis efter att bara få lägga mig i sängen och vila. Det första jag möts av när jag kommer till min ytterdörr är (förutom att där står 5 fulla drägg-killar) dom äckliga ölflaskorna som någon har slaskat med på mina utemöbler. Varför mina? Varför kan man inte slabba ner på sitt eget område? Jo, för att min granne inte riktigt har lärt sig att hennes område inte är hela Danmark, utan faktiskt bara några kvadratmeter utanför hennes dörr. I normala fall ser området utanför hennes (och därmed min) ytterdörr ut som en flyktingförläggning i kombination med en skabbig byggplats (träplankor och diverse byggnadsställningar över allt, gamla skitiga täcken, trasor, två grillar, bord, stolar, samt andra odefinierbara prylar). Och nu, när hon har drägg-fest, så ser där bara ännu äckligare ut, och det infiltrerar hela min tillvaro. 

När jag sedan kommer innanför dörren, kan jag inte ens höra mig själv tänka, eftersom alla väggar i min lägenhet vibrerar som om jag vore mitt i en metallica-konsert.

Och den hemska musiken hon lyssnar på får mig bara att vilka kräkas. Just nu är det någon sommarplåga från någon gång kring 1996, som alla sjunger med i. 

Ja, jag vet - jag låter som en bitter tant som inte unnar andra något gott i livet. Men så är det inte. Jag unnar alla människor en hejdundrandes fest - bara inte hon. Och inte idag. Min enda lugna, sköna, avslappnande dag.

Fan.