Jag är skit-piss-fete-förbannad. Ilskan från gårdagens uteblivna föreläsare hade lagt sig när jag kom till vad jag trodde skulle bli en föreläsning om ansiktstrauma i morse. Då hände det igen!!!! Ingen föreläsare kom, ingen svarade i telefonen någonstans och där satt vi, 80 förvirrade studenter och undrade vad i hela fridens namn som händer. Tålmodiga som vi var, satt vi kvar och väntade i en timme till nästa dubbel-föreläsning, som skulle handla om röntgendiagnostik vid lungsjukdomar. OCH DÅ HÄNDER DET JÄVLARIHELVETESI IGEN! Ingen föreläsare, inget svar i telefon och informationen om frånvarande undervisare lös med sin frånvaro. Så nu har vi på två dagar missat 4 timmars undervisning, som vi SKA KUNNA till tentan nästa vecka. I bästa fall får vi ersättningstimmar nästa vecka, men som ju såklart kommer knipa 4 timmars tentaplugg. Eftersom vi har 6 helt nya föreläsningar så sent som dagen innan tentan, behöver man all tid man kan få till att plugga på eftermiddagarna, och det skulle underlätta ganska mycket om föreläsningarna bara blev av när dom ska. Så slipper vi sura miner och stressade hjärnor.
För jävla dålig stil.
För övrigt har jag ätit koffeintabletter idag för att hålla mig vaken och pigg. Dom har fungerat skitbra, jag har läst som aldrig förr. Dock är min ena pupill tre gånger så stor som den andra. Det känns lite oroväckande.
Jag är redan hemkommen. Varför då? Jo, för att det aldrig dök upp någon föreläsare till föreläsningen om thoraxtrauma! Vi satt spänt bänkade allihop, som äkta plugghästar, och väntade på en spännande timme, medan vi i takt bankade med händerna i borden (i min fantasi). Men den upptagna thoraxkirurgen hade annat för sig än att undervisa intresserade studenter.
Så i ren protest stack vi hem, även om vi hade två föreläsningar till efter thoraxtrauma-timmen. Humöret föll när vi ännu en gång blev glömda och undervisaren inte dök upp, så vi orkade inte med någon mikroskopi-undervisning eller att titta på döda cancersvulster.
Så jag är redan hemma. Rätt skönt!
Nu ska jag plugga och sen vankas konditionsträning & yoga ikväll. Som jag saknat det under påsken!
Jahajaha, nu har vardagen sprungit ikapp en. Jag började med en mjukstart och tog lite ledigt idag. Fick nämligen veta ryktesvägen att föreläsningarna idag skulle vara väldigt dåliga, och sådana rykten är jag verkligen inte sen att tro på, så jag tänkte att va tusan, och stannade hemma. Ett ypperligt beslut, då jag faktiskt hunnit med både ett och annat!
Eftersom kylskåpet ekade tomt efter en vecka i Sverige, så var jag tvungen att handla. Efter handlingen har jag hunnit läsa en massa (faktiskt fullt koncentrerad och utan att somna!!), dammsuga, träna och kolla på TV. Så jag är minsann nöjd med dagen.
Nu kallar sängen. Jag måste nog ladda upp ordentligt inför morgondagens alla föreläsningar. Ser speciellt fram emot en, som handlar om thoraxtrauma. Spiiinnande va!
Tillbaka i Odense efter skönt påsklov. Har mest sovit, ätit god mat, vilat och umgåtts. Fint och fridfullt.
Det börjar bli jobbigare och jobbigare varje gång jag ska ta farväl av Niklas på tågperrongen. För varje gång jag sätter mig på tåget med en klump i magen, så växer längtan efter att få starta vårt gemensamma liv, inte bara dom där ynka dagarna vi får tillsammans. Utan en vardag som vi delar. Men det är länge till, och det är det som börjar svida.
Jag har gjort ett val, och det kommer jag stå fast vid. Nu när jag är inne på 4;e året, så finns det ingen återvändo, utan nu ska jag bara ta mig igenom detta. Och visst trivs jag. Jag trivs verkligen.
Men när man flytt verkligheten i en vecka, så är det ibland inte helt enkelt att komma tillbaka till den. För i verkligheten ska man ta tag i saker och ting, och man ska göra det under tidspress och helst kunna visa ett sjujävlars bra resultat också. Och det är inte alltid helt lätt att komma tillbaka till verkligheten, när man har det så bra i drömmen. Eller hur?
Härligt med påsklov! Verkligen vad jag behöver! Idag skiner solen äntligen, och jag tror att jag ska bege mig ut på en liten runda ner mot stranden och runt om i Äspetskogarna. Det finns inget mer fridfullt än att komma från min lägenhet mitt i Odense, där det aldrig är stilla, och hem till Åhuset mitt i tystnaden. Skönt.
Igår sov jag och Niklas ut, och sedan tog vi en lunch på stan innan han skulle åka iväg på match. Då satte jag mig på Tea-pot, beställde en kanna té och blev sedan där i 4 timmar och pluggade. Jätteskönt med lite miljöomväxling, och skönt att göra lite mys av plugget istället för att låta det var så tråkigt som det ju faktiskt är. Fick även jordens godaste morotskaka.
På kvällen blev det middag med min vän Sara, varefter vi drog några raggar-rundor runt om i Kristianstad med Niklas batmobil, som jag ju fick lov att sitta bilvakt åt igår. Jättetrevlig kväll!
Nu är det dags för frukost och en solig promenad. Sedan ska jag återigen vara hemmafru och laga lunch åt min man. Skulle helst hinna klämma in lite läsning i min nya bok om öra-näsa-hals-sjukdommar, samt ansikts-och-hals-kirurgi, däremellan. Ja, även om jag är ledig och inte har något planerat, så känner jag mig ändå rätt uppbokad...
Åh. Jag är hemma och det är skönt. Att komma hem till mamma och pappa är verkligen avslappning. Ingenting jag måste och ska, och inga tidsbegränsningar. Man kan helt enkelt bara slappna av. Och det har jag gjort idag. Har haft huset för mig själv, suttit i soffan och läst lite, men mest bara vankat runt, kollat TV eller sovit. Skönt!¨
Har också provat på att vara hemmafru, då jag vinkade av Niklas imorse när han skulle till jobbet, samt hade maten på bordet när han kom hem över lunchen. Efter brakmiddag på kalkonkorvar, hemmagjord potatismos och broccoli, samt lite hångel i hallen, stack han tillbaks till jobbet och jag stod kvar med disken. Som en riktig hemmafru, alltså.
Tror inte riktigt att min karriär stannar där.
Nu ska jag på date med min älskade. Det blir middag någon stans och sedan bio. Det är det ha sin charm, när man ses sällan, att man verkligen uppskattar tiden man får och gör något mysigt ihop när man äntligen ses.
Imorgon när Niklas ska till Halmstad och spela boll, får jag lov att ha hans batmobil hela dagen. Fett ös!
Jaha, det verkar nästan som om det blivit någon slags trend att jag inte ska ha tid att blogga under helgerna. Det är så att vara en stressad själ.
I torsdags var jag och Samantha ute och käkade 10-rätters middag. Åtminstone kändes det som 10 rätter, eftersom hennes "manliga vän" bara kom med mer mat så fort vi hade ätit upp det vi hade på tallriken. Vi blev därmed väldig mätta, men inte så mycket fattigare, eftersom det mesta "råkade" att inte hamna på räkningen. Efter god middag hamnade vi till slut inne på jobbet, där många av kollegorna hade samlats för att dricka lite och ha trevligt ihop. Det är det som är allra bäst med mitt jobb, oavsett vilken dag det är, så kan man bara gå dit och umgås eftersom där alltid är folk som bara sitter och slappar. Alltid lika trevligt. I torsdags hade vi också installerat nya ljudsystemet och det invigdes med att Danmarks bästa DJ kom och spelade grym musik. Jag hade verkligen inte lust att gå hem, för vi hade så trevligt, men var ändå tvungen att kasta in handduken vid halv 1, då jag hade en hel drös med föreläsningar på fredagen.
Fredagen var hektisk och dagen slutade med en kall Mojito och trevligt sällskap inne på jobbet. Khromatik var där och spelade, och stället var proppat med folk - det var verkligen kul. Aldrig har där varit så mycket folk en fredag och aldrig har där spelats så bra musik. Jag dock hemma redan (!?) halv 3 eftersom jag skulle upp och jobba lördag.
Lördag var det jobb för hela slanten och förmodligen årets hittills mest stressiga dag. Båda terasserna har kommit upp, dvs. ca 100 extra platser, och därmed 100 extra krävande gäster. Dessutom sol, långlördag i butikerna och 17 graders värme. Allt detta kan uppsummeras i svett på pannan och stress i magen. Men tiden gick snabbt.
Nu har jag precis kommit hem från jobbet, och till min förtjusning har det varit lite lugnare idag. Har till och med fått tid att äta något under dagen.
Nu ska jag packa och sen placera mig mellan täcket och lakanet för att ladda inför morgondagens jobb och sedan hemresa till Sverige. Imorgon kväll får jag äntligen sova i Niklas famn igen. Underbart!! Som jag längtat.
Varför har vissa människor ett så förbannat stort begär efter att alltid ha rätt, även om dom vet att dom har fel? Jag vet hur det är att alltid vilja ha rätt, men om jag mot förmodan någon enstaka gång i universum skulle ha fel (gud förbjude) så ERKÄNNER jag det och går inte in i kampen om att bevara stoltheten. Det slutar alltid dåligt. Såvida man inte är en manipulativ mytoman som lyckas inbilla alla andra att man har rätt, trots att man har fel. Men mig biter dom inte på, dom dära mytomanerna. Jag ser rakt igenom dom med mina osynliga superbrillor. Mig lurar dom inte.
Men jag blir trött på dom, det blir jag.
Idag fick jag ett inre utbrott när en kille skrev på tavlan:
SATS FOREDRAG i Emil kl 16.15 om "HJERTESTOP
Han skrev "HJERTESTOP och glömde lägga till " på slutet. Det kliade genast i mina 10 fingrar och jag funderade en liten stund på att fråga honom om han inte ville lägga till ", med risk för att i framtiden betraktas som hon med kontrollmani. Så jag lät bli.
Idag får man skriva allt möjligt skit man har lust till, eftersom man bara kan skriva sen att det var på skoj. Idag är den enda dagen på året då man officiellt for lov att skoja och ljuga. Det gör hela grejen till mindre intressant, tycker jag.
Jag är på bättre humör idag. Dels för att jag fått lov att sova ut, dels för att jag fått vara hemma från undervisningen (fått och fått, jag har väl själv tagit mig friheten på bekostnad av att jag missar undervisningen, som med tanke på att det handlar om arbetsmedicin är ohyggligt tråkig idag), och dels för att jag eliminerat vissa humörbetungande faktorer.
Jag har dessutom kommit igång med modul 2 på kandidatdelen av utbildningen, sjukdomar i andningsorganen. D.v.s., att det blir mycket näsor, halsar, strupar och lungor dom nästa 3 veckorna, varefter det återigen är tentadags. Men inte att förglömma har jag ju ett härligt påsklov att se fram emot mitt i alltihop.
Är alldeles stel i rumpa och lår efter gårdagens löpning och yogaträning. Det nya bodyflow-passet är grymt hårt för främre lårmusklerna, då det är statisk styrketräning som närmast kan beskrivas som ren mjölksyrabelastning. Eftersom man står alldeles stilla i positioner som gör herrans ont, är det också en slags psykisk träning, eftersom man verkligen ska ta sig samman för att orka vidare när benen skakar och musklerna värker. Men känslan av att sedan låta musklerna slappna av, och dessutom sträcka ut dom till max är helt underbar. Yoga borde vara obligatoriskt för alla människor, så hade vi inte haft lika mycket problem här i världen.
Idag blir det bodycombat-träning. Då jag inte provat det nya passet som släpptes i lördags, blir det spännande att se vad dom har att bjuda på, både angående själva träningen och angående musiken. Det blir bra.
Men dessförinnan ska jag faktiskt ha hunnit läsa en massa om behandling av kroniska obstruktiva lungsjukdomar och astma, så jag har inte tid att sitta här och tjöta mer. Ha en najs dag och lyssna på dagens sång, för om man inte redan är på bra humör - så blir man det.
Ah, det har varit en dålig dag och jag har varit på dåligt humör av diverse anledningar, som började med ett platt cykeldäck imorse och fortsatte med diverse pain-in-the-ass-händelser under resten av dagen. Nu ska jag lägga mig i sängen och göra slut med denna dagen.
Dock bättrades humöret en liten smula, då jag gick till gymmet och sprang så snabbt som benen bar mig på löpbandet med låten Poppin' Campagne på repeat, varefter jag tränade en timmes yoga. Men så när jag kom hem igen fortsatte helvetet, och kvällen har varit i lika trist anda som resten av dagen.
Men nu har jag bestämt mig för att inte längre låta saker och ting komma åt mig, och när jag känner att ilska och irritation börjar bubbla i mig ska jag på högsta volym lyssna på min låt.
Imorgon ska jag ta ledigt för att ordna med allt som ska ordnas med, bl.a. laga cykeln, prova nya jobbkläder, läsa, fixa i lägenheten och träna. Och ja jävlar vad glad jag ska vara.
Ja, jag ursäktar att det har dröjt med en uppdatering, men det har varit en sjuhelvetes helg. I fredags var jag alldeles utmattad, dock lycklig, efter tentan. Så jag hade egentligen bestämt att stanna hemma i soffan. I vanlig Odenseanda, var detta tyvärr inte möjligt och jag åkte på kalajs vid 21. Det blev en kul fest, så jag var inte hemma igen förrän runt halv-6-snåret. Så kan det gå, men nu är jag däremot några roliga minnen rikare än vad jag hade varit om jag legat på soffan och manglat popcorn.
I lördags kom jag faktiskt upp och iväg till träning om dagen, vilket var jätteskönt.
Lördag kväll var det dags för jobb. 5 läckra damer i baren, inte fy skam! Vi hade en himmelskt rolig kväll och hela stället var proppfyllt av folk som dansade, drack, sjöng, skrek, hånglade och sedan dansade lite till. Verkligen kul! Dock blev det sent. Eller tidigt. Var hemma vid 7 på söndagsmorgonen, då det redan ljusnat och folk hade börjat stiga upp. Men jag sov gott ändå.
Dock kunde jag inte sova hela dagen igår eftersom det var dags för personalmöte, som drog ut något galet på tiden eftersom vi var många som hade saker på hjärtat. Det, plus massor av ny information, ny meny och nya liveband, samt drink-kurs med alla nya drinkar, tog ganska många timmar. Dock kommer kræz att bli ett mycket bättre ställe efter the makeover. Jag längtar till allt det nya har kommit ut.
Sammanfattat kan man säga att helgen har varit hektisk, jag har varit uppe nattetid men ändå inte riktigt fått sömn dagtid. Därför sitter jag här nu, måndag morgon, och förbannar världen för att alla andra är så pigga och jag vill helst tillbaka till sängen och dra täcket över huvudet.
Jaha. Det är dags för tenta om någon timme och jag sitter framför datorn med en stor tallrik h a v r e g r y n s g r ö t ! Inte för att jag gillar det så hemskans mycket, men mycket för att man alltid fått inpräntat i huvudet att havregrynsgröt, det är bra! Men jag ska nog klara mig oavsett om jag äter havregrynsgröt eller ej, dock har man en bättre magkänsla när man laddat upp ordentligt. Dagens tentatema går i grönt, då jag har grön bläckpenna, grön överstrykningspenna, grön burk med gröna vindruvor och gröna halstabletter i. Allt blir mycket roligare med färgtema!
När jag gick i högstadiet hade jag en idrottslärare som hette Una. Una var en riktigt sportig kvinna, hård och besynnerlig. Men jag gillade henne. Varje gång vi spelade basket, och man hade bollen och var på väg fram mot korgen, så hörde man Unas gälla röst skrika "is i maaageeen", Förmodligen eftersom vi (lägg märke till att jag skriver "vi", d.v.s ingen nämnd, ingen klämd) tjejer har en tendens att när vi mot alla odds har lyckats att studsa bollen ända fram till korgen, så kastar vi bara iväg den någonstans samtidigt som vi blundar och hoppas på det bästa. Därför ville Una att vi skulle ha is i magen, och tänka efter innan vi kastade bort bollen till andra laget. Väldigt omtänksamt av Una.
Hur som helst - denna morgon kan jag inte annat än att tänka "is i maaageeen". Liksom så att jag inte bara fyrar av (säger man kanske inte i Sverige, utan mest i Danmark?) ett svar ut i etern, utan tänker noga efter innan jag svarar. Och så ska det bli.
Ja, jag kan med detsamma märka hur trött och färdig jag är i huvudet, då jag måste prova 3 gånger innan jag kan stava rätt till mars. Det blir ett kort inlägg det här, min hjärna kan inte mer, och den kan definitivt inte signallera till mina fingrar vart dom ska trycka för att få fram de ord den tänker.
Jag har pluggat konstant sedan 09.00 och är nu alldeles utmattad. 9 timmars tentaplugg tar minsann på krafterna. Men nu är jag färdig, och jag väljer att vara nöjd.
Nu är det snart dags för yoga, vilket är himmelriket jämfört med att sitta stilla på en stol. Ska bli skönt att sträcka ut ordentligt och belasta kroppen, utöver den belastning rumpan får av att man sitter på den i 9 timmar.
Åh, jag längtar till påsk. Då får jag åka hem till min älskade Niklas i en hel vecka. Har saknat honom så innerligt hemskans skitamycket. Det blir underbart att få komma hem helt enkelt.
Idag har jag inte gjort annat än att plugga, och det är inte alls intressant att berätta om, så jag låter Filippa Bark ta över kvällens underhållning. Hon är alldeles underbar. Hundra hattar av för Sissela Benn, som har en humor utom denna värld.
Uh, vilken seg dag. Kom faktiskt upp ur sängen vid halv sju imorse, mot alla odds. Föreläsning kl 08 i en i s k a l l lokal. Dom (vem? vilka? bovarna?) måste ha råkat (!?!?!) lämna alla fönster och dörrar öppna under natten, eftersom det var ca 10 grader celsius inne i föreläsningslokalen då vi kom imorse. Det vill säga, vi fick sitta med halsdukar, jackor, mössor och vantar på och försöka lyssna på gubben som pratade om något jag inte ens minns.
Det var svårt att skriva anteckningar med stickade tumvantar på.
Efter det fick vi äntligen byta lokal inför resterande föreläsningar... När jag sedan skulle cykla hem var det s n ö s t o r m. Jag trodde att jag skulle stupa på halva vägen, det var inte lätt att cykla i det vädret. När jag kom till gågatan stannade jag cykeln för att hämta luft och krafter, och upptäckte då att min svarta jacka, min blommiga halsduk och mina svarta fluffskor var alldeles vita och hela jag såg ut som en snögubbe... på framsidan. Inte så konstigt kanske, eftersom jag ju cyklade i snö och motvind, men det konstiga var att i n g e n a n n a n såg likadan ut. Jag såg ut som om jag kommit ut ur en tidsmaskin från istiden, medan alla andra gick runt på gatan och visslade för sig själva, torra och rena. Lustigt! Ännu lustigare blev det då en liten flicka till slut fick syn på mig (vilket krossade min teori om att jag var en osynlig tidsmaskinpassagerare, typ som ismannen Ötzi) och skrek "MAMMA KOLLA HUR DEN TANTEN SER UT, VAD HAR HON GJORT? MAMMA KOLLA DÅÅÅÅÅÅ" Mamman vände sig om och kollade. Sedan skrattade hon åt mig.
Då cyklade jag hem, och då jag parkerade cykeln utanför huset sken solen och fåglarna kvittrade. Jag gick upp till lägenheten och somnade på soffan i protest.
Dagen har trots alla mina försök att liva upp den med bakning, bra musik och sköna strumpor, varit piss & skit, i den bemärkelse att det har varit en dålig pluggdag. För övrigt är jag ju hel, ren, mätt, varm, frisk och glad, så jag kan ju inte säga att jag har haft en sådan där piss&skit-dag som man t.ex. kan ha när man är gatubarn i Rio de Janeiro. Mer sådär piss&skit på ett i-landsaktigt vis, ni vet när man egentligen inte har något direkt att klaga över, men man är bara inte helt tillfreds med tillvaron. Den kunde varit bättre. Jag kunde haft känslan av att jag lärt mig något viktigt, men jag har mest känslan av att jag suttit och läst i 6, nästan 7, timmar utan att riktigt lärt mig något av betydelse.
Nu är det kväll, och jag har precis motvilligt (för nu måste jag följa det) kollat på Robinson 2009. Ett ganska spännande program, då man ju faktiskt kombinerat ett socialpsykologiskt experiment som man kan skriva massor av avhandlingar om, med ren underhållning för oss där hemma.
Skulle laga middag innan. Öppnade kylskåpet och upptäckte till min förvåning att hela skåpet var fullt av mat! Parmaskinka, kycklingbröst, mozzarella, zuccini, aubergine, olika sorters sallad, och massor av andra smarriga varor som man skulle kunna blanda ihop till en riktigt fin måltid.
Det slutade med att det blev en hamburgare från McDonald's till middag.
På vägen köpte jag 7 filmer för 240 kr, vilket faktiskt är ett ganska bra klipp. Blockbuster är alltid att lita på när man ska spendera en lördagskväll på egen hand! Ska nu börja med att se filmen Untraceable, som jag faktiskt velat se ett tag. Förmodligen en B-film, men det kvittar idag. Jag nöjer mig med en skön kväll i sängen innan en hektisk 9,5 timmar lång arbetsdag imorgon. Hej på er!