wib.

Har bakat scones, gjort litervis av té (både varmt och iskallt) köpt vindruvor, bränt alla mina favoritlåtar på en CD, tagit på mig mina skönaste strumpor och satt mig tillrätta vid skrivbordet. Det är tenta på fredag i hjärt/kärl-blocket.

Idag är det jag och böckerna mot världen.

Do not disturb.

Här sitter jag, uppe med tuppen, med dagens första kopp té - grönt té med gula rosor. Skitgott. Jag har redan hunnit vara ledsen idag, eftersom jag vaknade ledsen. Drömde att Niklas var en hemsk människa som var otrogen med massor av läckra damer, och jag gick lyckligt runt och visslade och anade ingenting. Sen tog jag honom på bar gärning en dag, och det var jätte jätte jätte hemskt. Vaknade med en puls på 160 och alla muskler i min kropp var i action. Som tur var ringde min man bara några minuter senare för att säga godmoron och att han älskar mig. Så jag blev lugn igen. Han är underbar, min man. 

Dagens göromål:

- Ta tag i mig själv eftersom föreläsningen börjar om 36 minuter

- Föreläsning i kärlkirurgi och hjärtklaffkirurgi med min idol, thoraxkirurgen. Alla vill va som honom.

- Skolka resten av dagen för att åka ut till IKEA och köpa diverse livsnödvändiga saker, som t.ex. nytt överdrag till soffan.

- Komma hem och läsa lite

- Dammsuga

- Avsluta dagen med att gå och se "män som hatar kvinnor". Har bästa platserna i bästa salongen - gött!

Ha en underbar fredag, folks!

Jag har dom senaste dagarna irriterat mig lite på att överallt höra och läsa att "nu är det vår!!!!!". Herregud, solen har visat sig i 2 dagar, och visst är det underbart, men är det verkligen vår för det? Att fortfarande behöva ha dubbla vantar, mössa och tjock jacka när man cyklar ut på morgonen, är inte förknippat med vår för min del. Heller inte att behöva frysa ihjäl i lägenheten, så fort solen slutar lysa in genom fönstret längre. Frågan är, om det inte är mer en önsketanke än en realitet, att våren är kommen?

Nej, om det är vår, det vet jag inte riktigt. Än.

Dock finns det känslor i luften, som är mer förknippade med vår än vinter. Man har på något sätt ett lite ljusare sätt att se på saker och ting när man fått några doser av solen, och man är inte lika osugen på att cykla till skolan (endast grundat på att vädret inte är piss, inte för att man tycker att föreläsningarna blir bättre och bättre...). Det finns också en helt annan folklig uppstämdhet under denna tiden av året, då alla utom pollenallergikerna vet vilken underbar tid vi går till mötes, och då denna tid faktiskt finns att nå inom väldigt kort framtid. Var och en går liksom runt med sin egen tanke och längtan efter våren, vare sig det handlar om att plantera blommor, tvätta av utemöblerna, shoppa vårkläder, ta fram solglasögonen, gå på konstrunda eller bara sitta och njuta på en bänk i solen.

Den finns där, våren. Och den är på mycket god väg. Men när jag huttrar och skakar fram på min silvriga crescent om morgnarna, ifrågasätter jag mycket starkt om den är här redan.

Från det ena till den andra har jag laddat ner lite ny musik. Amos Lee är det sänaste på min iPod, även om låtarna är mer eller mindre uråldriga. Denna låt var underbar att lyssna på idag, när solen lös in genom fönstret och gjorde min lägenhet varm och fridfull. Nu är det dags för yoga. Tjipp hej.

Underbar dag! Har dock inte fått så mycket gjort, men det tar jag en annan dag. Började dagen med löpning och ett yogapass, vilket i vanlig ordning var otroligt skönt, trots träningsvärk efter gårdagens boxning. Har sedan träningen egentligen inte åstadkommit mycket mer än att jag handlat och pluggat lite hjärtklaff-sjukdomar. Och råkat somna på soffan, men det har vi redan glömt. 

Köpte idag årets första jordgubbskartong! Gott! Skitgott!!

Det är inte klokt som jag bloggar idag, my hands are on fire maaan! Nej, men i ärlighetens namn tror jag att det kan finnas ett samband mellan plugg och blogg - ju mer plugg, desto mer blogg. Förmodligen både som resultat av ökat behov av överslagshandlingar, och ökat behov av att skriva av sig överflödstankar. Ja, vem vet, som Lisa Ekdahl sa på 90-talet.

Nej, men jag skriver nu för att jag precis hittade ett underbart litet blogginlägg från min darling, Pia, som nyss har startat upp nytt. Som det värmde mitt hjärta! Tack för att du är så söt, snuttan, och för att det alltid är vi. All kärlek till dig!

www.pialbin.blogg.se

you are my sunshine

En tentafråga:

Du bliver kaldt til skadestuen, hvor en mand er indbragt bevidstløs. Han er kendt med iskæmisk hjertesygdom. Sygeplejerskerne afventer nu din beslutning. EKG viser ventrikelflimmer. Hvilket af nedenstående tiltag gør du først?

a) Giver et DC stød på 200 J

b) Kalder din bagvagt, da du er usikker på situationen

c) Giver patienten et slag i brystet

d) Sikrer frie luftveje

e) Giver 150 mg cordarone intravaskulært

Min fråga:

Är det för att nedvärdera vår intelligens, samt pissa på våra kunskaper, som ni har med alternativ B och C, eller är det för att det ska vara roligt, eller är det för att ni vill göra tentan lättare?!

Ah, nu har jag suttit stilla på arslet i flera timmar. Börjar få rumpont. Men, det finns inget att be för när man har tenta om en och en halv vecka. Har gått igenom en halv gammal tenta och pluggat på det som behöver fräschas upp, vilket faktiskt är förvånansvärt lite, så jag är ändå nöjd. 

Nu ska jag sätta på den här låten på den allra högsta volymen som min lilla kassettbandspelare (ok, inte riktigt, men typ) kan hantera, och hoppa runt lite i lägenheten. Sen är jag redo för andra halvlek av dagens läsning. 

Längtar redan till boxningen kl 19.

Här kommer Jason Mraz, 1000 things, i en lite töntig hemmagjord video, men det var det enda jag kunde hitta med vettigt ljud. Maxa volymen, öppna fönstret, känn att våren blåser in och var nöjd!

Vilken najs dag. Visserligen en apdålig föreläsning om medfödda hjärtsjukdomar, mellan 08 och 10, men sen blev det najs, då jag bestämde mig för att skippa resten av skoldagen och åka hem och plugga i min sköna lilla lägenhet istället. Här är ljust, varmt och så finns här mat. På Wp (den del av sjukhusområdet som vi läser på) är det mörkt, kallt och man blir magsjuk av maten. Det fick jag erfara igår. Köpte en smarrig minestronesoppa till lunch, och sen spenderade jag resten av dagen på toaletten, därav mitt uteblivna bloggande. 

Så jag cyklade inom min lilla favorit-té-butik på vägen hem, köpte ett grönt té med gula rosor, och ett ötté med lakritsrot, pepparmynta och citrongräs, och cyklade sedan hem. Så med tanke på att klockan bara är halv 12, att jag varit på föreläsningar, shoppat té, städat i téskåpet och lagt in två tvättar i maskinen, tycker jag att jag överträffat mig själv hittills idag. Nu ska jag fortsätta att glänsa genom att plugga lite hjärt-kärl-medicin/kirurgi och vara skitduktig på det, samt dricka mitt nya té ur min fina nya guldkopp, som jag fick av Pia.

Sen ska jag äta kött.

my hair should be longer

Fredagen den 13;e - igen!! Dock har min dag inte varit särskilt oturlig, utan ganska slapp. Dock hände en väldigt märklig sak tidigare idag:

Jag skulle köpa en sushi-lunchbox på insu sushi, och kom dit precis kl 12 när dom öppnade. Tjejen bakom baren hade också precis kommit, och var väldigt stressad. Hon kämpade hårt med att svara i telefon, kränga av sig jackan, klä på sig jobbskjortan, samtidigt som hon försökte röja i baren och ta emot min beställning. När jag väl hade beställt ringde hennes privata mobiltelefon och hon svarade. Jag försökte att  i n t e  lyssna på hennes samtal, då det verkade himla privat - men samtidigt, vem tar sina privata samtal inför gästerna?

När hon lagt på luren kom hon tillbaka till mig och ursäktade sig, varefter hon kläckte ur sig detta (på danska, men jag översätter): 

"Alltså, jag vet att det låter helt sjukt skabbigt, men alltså min pojkväns kompis hade sex med en tjej igår kväll, som han inte kände sedan innan. Och så skulle han ta henne på brösten liksom, och då sprutade det mjölk från brösten!!! Alltså vet du något om det? Måste man inte vara gravid ganska länge för att få mjölk i brösten!?!"

Jag stod alldeles tyst och tänkte flera gånger "hörde jag det där i verkligheten?!?" samtidigt som jag undrade om det står "blivande läkare" i pannan på mig. Eller verkade jag vara en person som kan något om mjölk i brösten, att döma från sättet jag beställde min sushi? Eller kanske tyckte hon att vi blivit väninnor eftersom jag faktiskt hade stått i baren i 4 minuter? I vilket fall som helst, så vaknade jag upp från min fundersamma koma och svarade henne så allvarligt kan kunde, att tjejen i fråga kanske precis har företagit sig en abort, och att vissa tjejer faktiskt har mjölkproduktion ganska tidigt under graviditeten. Tjejen bakom kassan verkade tacksam för svaret, men fortfarande tyckte hon att det var fel på tjejen med mjölk i brösten.

Sen sa jag tack för idag och cyklade hem med min lunchbox...

På någon konstig vänster råkade jag segla långt ut i cyberspace och hamnade på diverse tjejers bloggar. Det började med att jag hamnade på blondinbellas blogg, vilket sedan fortsatte med att jag internet-zappade lite mellan olika bloggar, huvudsakligen skrivna av yngre tjejer...

Jag lovar - jag kräktes nästan en liten pöl på skrivbordet.

Det enda jag ser är egocentriska, lite smånarcissistiska och otroligt utseendefixerade tjejer, som inte kan uttrycka sig i text, utöver dom senaste smileys'arna kombinerat med "aaaaah vilken söt liten kjoooool" (ganska ofta med en originell/exotisk/fullständigt felaktig stavning av diverse ord...). Det verkar som om Sveriges brudar har fått blondinbellafeber och försöker efterapa hennes liv på alla möjliga olika sätt. Och det kanske dom trivs med hur bra som helst. Jag hoppas bara att dom inte glömmer att leva sina egna liv, på annat sätt än igenom en rosa blogg fylld av "såhär såg min lunch ut idag", "dagens outfit" och bilder på små hundvalpar i kläder. Jag bokstavligen storknar om jag ser ännu ett påklistrat leende på en tjej som tar en bild på sig själv i spegeln, men låtsas att någon annan tagit den. Undrar om dom över huvud taget vet, att dom aldrig någonsin i världshistorien ser likadana ut i verkligheten, som dom ser ut på bilderna? Eller om dom tror att man inte kan se att leendet är alldeles galet underligt? 

Ja jag vet - jag behöver inte läsa dessa bloggar om jag tycker såhär. Men det är ibland lite svårt att undgå, och ibland händer det av ren nyfikenhet. Men kära människor - det är ju inte klokt att ens vardag kan vara så upphängd på hur man ser ut och hur man uppfattas av andra människor, att man måste marknadsföra sig själv på detta vis? Att på alla möjliga sätt framställa sig själv som något slags utställningsobjekt, är för mig helt oförståeligt. Vem har nytta av att jag fotar mig själv i en spegel, och skriver ut var jag har köpt diverse plagg? Bloggens läsare, eller mitt eget ego!? Det är såklart varje människas val, och jag vet att många älskar att skriva och läsa dessa bloggar.

Men jag kräks av dom.

Det har varit en skön dag idag! Även om jag inte riktigt tagit det lugnt, då jag irrat runt i hela Odense, så har det varit en behaglig dag. Den började med en timmes yoga, som verkligen var behövlig. Det var en ren lyx för mina spända och ömma boxningsmuskler att få sträcka ut ordentligt, samt utöva lite statisk styrketräning istället för dom vanliga armhävningarna och situpsen. Efter yogan hade vi (och med VI menar jag, mig själv och födelsedagsgrisen Lejla) väldigt lite tid på oss att göra oss klara för en brunch med resten av gänget på The Room. Brunchen var som vanligt dejlig, speciellt efter att ha tränat och blivit ordentligt hungrig.

Efter brunchen begav jag mig till sjukhuset, även kallat the sickhouse. Vi hade visserligen ledigt från all undervisning idag, men jag har blivit seriös och på eget initiativ gått med i SATS (studerendes anastæsiologiske og traumatologiske selskab), vilket betyder att jag kommer gå på lite extraföreläsningar inom traumatologi och anastesiologi, dvs. lite akutmedicin/kirurgi och sånt där skitspännande. Idag handlade det om hur man sätter på fingrar/händer/armar, som på olika sätt "trillat av" (kanske borde jag säga slitits/sågats/sprängts/strimlats/svetsats av men det här är ju faktiskt en familjeblogg). Mycket spännande och ganska fascinerande att man kan göra så mycket, även när det har gått riktigt snett. Ser fram emot kommande föreläsningar.

Ikväll har jag varit inne hos Lejla, a.k.a. fördelsedagsgrisen, ätit tårta gjord på brownies, chocolate chip cookies och geléhjärtan, samt kollat på säsongspremiären av desperate housewives.

Nu sitter jag här med en inplastad utgåva av H&M's spring/summer katalog och tänker - ska jag eller ska jag inte? Jag vet, det är inte dolce&gabbanas modevisning, bara en sketen H&M-katalog, men som student är det ungefär samma sak. Speciellt som svensk student i Danmark, det är verkligen katastrof. Kommer gå back ca 20 000 bara på att växla pengar detta halvåret, så har inte mycket över till lyxprylar, som t.ex en kofta från H&M...

Jag öppnar nog den i sängen...

"I don't mind that you're holding my hand"

Död efter boxningen. Nu är det dags för House att förgylla min kväll! Ska bara kämpa i mig min smoothie, sen dra in till Lejla. Tur att det bara är att gå 11 steg, för mer orkar jag ta mig fasen inte.

Ja, det blev en väldigt lång helg, det här. Denna måndag förvandlades plötsligt till en söndag, då jag valde att stanna hemma från skolan eftersom jag kom hem tidigt imorse från personalfesten. Så nu känns det som om jag har haft en väldigt lång, dock inte så avslappnande helg.

I fredags blev det mys nere på jobbet tillsammans med Samantha, Stine och Tina. Vi drack några kannor té innan jag och Samantha bestämde oss för att ge oss ut på stan. Efter en flädersaft inne på Franck A var vi verkligen igång, och kvällen hade mycket goda utsikter. Dock var vi tvungna att springa på toaletten hela tiden, eftersom vi just hällt i oss några liter té, och den flädersaft på det. Vid 2-tiden gick vi vidare till Alibi där det var fest. Inte förrän vi kom dit förstod vi att det var en 18-årsfest, och omkring oss skuttade små cancerbruna flickor med jättelånga ben, söta små prinsessklänningar och pumps med klackar högre än turning torso. Och killarna sprang efter, med sina burberryhalsdukar, diadem i det blonderade håret, och små diamantörhängen i öronen. 

Jag kände mig verkligen som gammelfarmor där inne. Vad har hänt!? Jag trodde att jag fortfarande var sådär typ 18? IKKE! Jag fick verkligen en uppenbarelse, och kunde inte sluta tänka på hur mycket som egentligen har hänt i ens liv sedan den där perioden. Och faktiskt känns det ganska skönt att inte vara 18. Jobbigt att hela tiden behöva anstränga sig för att se ut som hela Destiny's Child blandat med Christina Aguilera och Britney Spears, den hälsosamma versionen.

Nej, jag var ganska nöjd den kvällen, med att gå hem vid 3-tiden, som en ganska vanlig 24-åring. Dock problematiserades hemgången en smula, då vi hamnade mitt i ett knivbråk. En arg man drog plötsligt upp en (jag överdriver inte nu) 40 cm slaktarkniv ut bakfickan och började hugga efter var och varannan människa. Usch, jag får ståpäls, på det dåliga sättet, bara genom att tänka på det. Det var verkligen obehagligt, och det blev inte bättre sen när han gick totalt amok på cyklar, glasrutor, väggar, och allt annat som kom i hans närhet. Nej, fy, Odense är minsann ingen händelselös stad.

I lördags blev det jobb, och då jag kom hem blev jag förbannad, men den historien har jag ju redan berättat. Kan tillägga att jag söndag morgon hittade burkar, flaskor, fimpar, slattar och slask på mitt lilla bord utanför min dörr. Min ljuslykta var nersparkad och sönder. Då bubblade min ilska över kanten, och jag tog diverse öl/vin/cider-slattar och hällde dom över grannens fluffiga dörrmatta, samtidigt som jag kastade hennes porslins-askkopp i marken. Hoppades för en sekund att dom hemska lus-katterna skulle sniffa på dörmattan och bli så packade att dom aldrig mer kommer i närheten av mig. Min hämndaktion gav faktiskt effekt, då hon idag hade städat utanför dörren. Ibland löser ilska alla problem.

Söndag kväll var det sedan dags för personalfest. Med pompa och ståt gick vi, 41 personer, bort mot Brasserie Klitgaarden, och käkade 3-rätters gourmetmiddag. På menyn fanns marinerad, grillad tonfisk till förrätt, tupp med morotspuré, sås och potatis till huvudrätt, samt hallon/chokladkaka med lakrits/citronsorbet till efterrätt. Mätta och belåtna begav vi oss till musikhuset, som vår chef äger, och sjöng kareoke (stavas det så!?) hela natten lång. En lyckad kväll, som avslutades på topp kring 05-tiden. 

Därför har jag valt att vara ledig idag. Har spenderat dagen på stan, samt på jobbet (inte jobbandes, utan ätandes) med mina kära kollegor, och pratat lite strunt om gårdagens bravader.  

Nu är det dags att sova. Söndagkväll för min del, och imorgon är det allvar igen.

Godnatt allahopa.

Jag vet att det är lördag. 

Jag vet att unga människor roar sig på helgerna. 

Jag vet att det är ok att ha fest med sina vänner även om man har grannar som är hemma. 

Jag vet det. 

Men det är bara inte okej, och jag är inte med på det längre, när det handlar om min fruktansvärt avskyvärda granne! Aaaah! Kommer precis hem från en lång dag på jobbet, och har längtat i timmarvis efter att bara få lägga mig i sängen och vila. Det första jag möts av när jag kommer till min ytterdörr är (förutom att där står 5 fulla drägg-killar) dom äckliga ölflaskorna som någon har slaskat med på mina utemöbler. Varför mina? Varför kan man inte slabba ner på sitt eget område? Jo, för att min granne inte riktigt har lärt sig att hennes område inte är hela Danmark, utan faktiskt bara några kvadratmeter utanför hennes dörr. I normala fall ser området utanför hennes (och därmed min) ytterdörr ut som en flyktingförläggning i kombination med en skabbig byggplats (träplankor och diverse byggnadsställningar över allt, gamla skitiga täcken, trasor, två grillar, bord, stolar, samt andra odefinierbara prylar). Och nu, när hon har drägg-fest, så ser där bara ännu äckligare ut, och det infiltrerar hela min tillvaro. 

När jag sedan kommer innanför dörren, kan jag inte ens höra mig själv tänka, eftersom alla väggar i min lägenhet vibrerar som om jag vore mitt i en metallica-konsert.

Och den hemska musiken hon lyssnar på får mig bara att vilka kräkas. Just nu är det någon sommarplåga från någon gång kring 1996, som alla sjunger med i. 

Ja, jag vet - jag låter som en bitter tant som inte unnar andra något gott i livet. Men så är det inte. Jag unnar alla människor en hejdundrandes fest - bara inte hon. Och inte idag. Min enda lugna, sköna, avslappnande dag.

Fan.

Helg!!! Efterlängtat. Hade egentligen inte så mycket inplanerat i helgen, förutom jobb imorgon, lite plugg på söndag och sedan personalfest söndag kväll. Hade precis satt mig i morgonrock i soffan framför let's dance, då Stine ringde och frågade om vi inte ska ses en sväng nere på jobbet. Sedan ringde Samantha, som precis hade fått ledigt och undrade samma sak. Så jag hade helt enkelt inget annat val än att pallra mig upp ur soffan och träffa mina vänner - dock ingen jobbig uppoffring, utan väldigt trevlig!

Nu ska jag se Magnus & Annika dansa, sen ska jag dra ut på Odenses gator.

Ha en fin fredag.

Yoga satt mitt i prick och min kropp är nu alldeles utmattad och sådär degig på ett göttigt sätt. Jag blir alltid så fridfull efter yoga. Även om jag uttryckligen h a t a r  när instruktören på ett falskt överdrivet lugnt sätt (och med ett tonläge som man annars bara kan höra på stärk-din-inre-självkänsla-kassettband från 80-talet) försöker komma med några lugnande fraser under avslappningen (t.ex. du är en fjäder som lättar i universum, du är bra som du är etc.), och när tanten bredvid totalt har missuppfattat meningen med att andas och hela tiden försöker flåsa ut luften för att hon tror det gör gott för kroppen, så känner jag frid efteråt. Antagligen för att jag lärt mig spärra alla yttre stimuli, såsom lättlurade flås-tanter och överdrivna nu-ska-vi-alla-få-fett-självförtroende-instruktörer, och bra slappnar av. Det, i kombination med att man muskelmässigt tagit ut sig till max, är en väldigt behaglig känsla. I like it! Ett ganska nyttigt sätt att bli lite sådär euforisk på, kan man säga.

Så nu går jag runt i min egen lilla värld i lägenheten och bara känner frid. Mina 7-kilosböcker hänger inte längre över mina axlar, utan vilar tungt på mitt skrivbord, där dom kommer ligga bra över natten utan att jag ens skänker dom en halv tanke.

Med det säger jag goder natter, och överlämnar ordet till min vän Jack, som alltid finns i mitt öra i form av en iPod-plugg.

Även om jag oftast inbillar mig att ingen kan höra mig, oavsett vad jag hittar på, så får jag ibland insikt i den lyhörda verkligheten. Jag trodde verkligen att väggarna var täta i mitt hus, eftersom jag sällan hör grannarna och deras diverse ljudliga aktiviteter. Dock finns ju faktiskt möjligheten att mina grannar är väldigt tysta av sig, och sällan yttrar ljud! Kanske pratar dom aldrig i telefon, lyssnar på musik, tittar på TV eller har fest? Så måste det vara...

... för, för ca 3 minuter sedan hörde jag min granne fisa! Ingen ljudlig brakare, utan en sådan där ganska beskeden fis, som liksom bara piper ut vid behov eller missnöjd mage. 

Detta är mycket underligt. Jag ska nog tona ner mina egna ljudliga aktiviteter efter denna uppenbarelse. 

Träningen igår var underbar, och jag kom svettig och oljeblänkande hem - jag såg exakt ut som mannen i föregående inlägg, bara med lite längre hår! Nu är det dags för yogaträning. Mitt mål med dagens träning är att se ut ungefär såhär:

Det ska bli spännande.

Jahapp! Det blev mot förväntningarna en mycket slapp dag det här. Gick upp i tid, så jag skulle hinna läsa en del innan jobbet kl 13. Hann med allt jag skulle och var jättenöjd med det. Stack till jobbet och upptäckte att där var totaldött. Ingen vill ut och äta en onsdag tydligen. Så jag fick välja om jag ville jobba i några timmar, eller skita i det. Så jag sket i det. Det är inte lönt att stå och glo i några timmar för några hundralappar. Så jag fick en hel dag bara för mig själv. Och stressad själ som man är, har man ingen aning om vad man ska ta sig till när man äntligen bara är ledig! 

Så jag gjorde det roligaste av allt.... Gick hem och städade lägenheten!

Nu ska jag bara ner och hämta sista tvätten i tvättstugan, innan jag beger mig till bodycombat-träning. Gårdagens träning skapade mer irritation än glädje, då instruktören till danspasset var  k a s s. Jag är ledsen att säga det, men jag har sett 80-åriga gubbar med mer rytm och energi i kroppen än henne, tyvärr. Min puls steg mer när jag gick upp för trappan till träningssalen, än vad den gjorde under hela passet. Det är sant! Fick springa upp pulsen lite på löpbandet efteråt, så det i alla fall skulle kännas att jag hade tränat. Tråkigt. Därför har jag större förhoppningar på dagens träning.

Såhär ska jag se ut efteråt:

Hej på er!