en dag för mig.
12 augusti 2008
Ja, jag vet, nu var det ett tag sedan jag skrev. Har bara inte haft lust, och tyckte att jag kunde få lite sommarlov även från blogg och andra moderniteter, som t.ex. msn, chat och datorer i helhet.
Senaste tiden har varit präglad av "komma tillbaks till verkligheten och inse att sommaren börjar ta slut"-känsla. Solen har jag inte sett på ett tag (förutom några minuter igår då jag svettades som ett svin på jobbet, ensam, iklädd jeans, halsduk och långärmad, svart, stickad tröja - ja, det regnade när jag åkte till jobbet men visade sig vara hundra grader varmt ute och minst lika många fikasugna tyska turister som inte kan engelska) och därmed närmar sig hösten med stormsteg. För varje regndroppe som landar på fönsterbläcket hör jag ord i mitt huvud som höst, tenta, böcker, pluggångest, mörker och regn. Men jag börjar närma mig den punkt då jag också tänker på alla jag saknat under sommaren, allt kul som kommer hända när jag kommer tillbaka, samt att det är ganska mysigt att vira in sig i en filt i soffan med en kopp thé och en bra film medan det regnar utomhus. Sommar i all ära, men den svenska sommaren är inte mycket att hänga i granen längre. Det känns som om det svenska klimatet sakta men säkert närmar sig höst året runt istället för fyra olika definerbara årstider. 10 riktiga soldagar är väl genomsnittet på en svensk sommar. Ikke godt nok.
Annars har jag sista tiden försökt träffa folk jag inte ser så ofta, hinna med myskvällar med Niklas, samt jobba så lite som möjligt. Dock är så lite som möjligt ändå några dagar i veckan. Jobbade för restaurang Åvägen på ett bröllop i lördags, vilket var trevligt. Idag har jag jobbat mellan 12 och 16. Eftersom regnet pissade ner från början till slut, valde vi att stänga igen caféet då där inte hade varit en gäst mellan 13.50 och 15.30 (förutom några objudna, men dock välkomna gråsparvar som var mitt enda sällskap). Jag hade som tur var med mig min nypåbörjade bok - A spot of bother skriven av Mark Haddon. Även om jag varken är man, 53 år gammal eller lite små-deprimerad, så känner jag igen mig i många av hans tankar och funderingar. Kul.
Då jag kom hem från jobbet lite tidigare tog jag en lång dusch, använde min nya hårinpackning och nu sitter jag här i morgonrocken och njuter av att jag har hela revhaksvägen 12 för mig själv i flera timmar. Skönt att bara vara lite ensam och ta det lugnt för en gångs skull. Annars har jag knappt varit för mig själv en enda sekund sen jag kom hem den 1 juli.
Nu ska jag koka thévatten och kolla på onödiga program på TV. Ikväll ska jag nog ta på mig raggsockar, regnställ och feta gummistövlar för att åka långt in i skogen med Niklas och plocka kantareller. Jag trivs med det.
Gött med en dag för mig och ingen annan.
Min flygande idol, tillika pojkvän, i dagens kristianstadsbladet där han blev hyllad för sin prestation under gårdagens match. Och på läktaren satt jag och hejade. Kan man tänka sig, va.
Ja, jag vet, nu var det ett tag sedan jag skrev. Har bara inte haft lust, och tyckte att jag kunde få lite sommarlov även från blogg och andra moderniteter, som t.ex. msn, chat och datorer i helhet.
Senaste tiden har varit präglad av "komma tillbaks till verkligheten och inse att sommaren börjar ta slut"-känsla. Solen har jag inte sett på ett tag (förutom några minuter igår då jag svettades som ett svin på jobbet, ensam, iklädd jeans, halsduk och långärmad, svart, stickad tröja - ja, det regnade när jag åkte till jobbet men visade sig vara hundra grader varmt ute och minst lika många fikasugna tyska turister som inte kan engelska) och därmed närmar sig hösten med stormsteg. För varje regndroppe som landar på fönsterbläcket hör jag ord i mitt huvud som höst, tenta, böcker, pluggångest, mörker och regn. Men jag börjar närma mig den punkt då jag också tänker på alla jag saknat under sommaren, allt kul som kommer hända när jag kommer tillbaka, samt att det är ganska mysigt att vira in sig i en filt i soffan med en kopp thé och en bra film medan det regnar utomhus. Sommar i all ära, men den svenska sommaren är inte mycket att hänga i granen längre. Det känns som om det svenska klimatet sakta men säkert närmar sig höst året runt istället för fyra olika definerbara årstider. 10 riktiga soldagar är väl genomsnittet på en svensk sommar. Ikke godt nok.
Annars har jag sista tiden försökt träffa folk jag inte ser så ofta, hinna med myskvällar med Niklas, samt jobba så lite som möjligt. Dock är så lite som möjligt ändå några dagar i veckan. Jobbade för restaurang Åvägen på ett bröllop i lördags, vilket var trevligt. Idag har jag jobbat mellan 12 och 16. Eftersom regnet pissade ner från början till slut, valde vi att stänga igen caféet då där inte hade varit en gäst mellan 13.50 och 15.30 (förutom några objudna, men dock välkomna gråsparvar som var mitt enda sällskap). Jag hade som tur var med mig min nypåbörjade bok - A spot of bother skriven av Mark Haddon. Även om jag varken är man, 53 år gammal eller lite små-deprimerad, så känner jag igen mig i många av hans tankar och funderingar. Kul.
Då jag kom hem från jobbet lite tidigare tog jag en lång dusch, använde min nya hårinpackning och nu sitter jag här i morgonrocken och njuter av att jag har hela revhaksvägen 12 för mig själv i flera timmar. Skönt att bara vara lite ensam och ta det lugnt för en gångs skull. Annars har jag knappt varit för mig själv en enda sekund sen jag kom hem den 1 juli.
Nu ska jag koka thévatten och kolla på onödiga program på TV. Ikväll ska jag nog ta på mig raggsockar, regnställ och feta gummistövlar för att åka långt in i skogen med Niklas och plocka kantareller. Jag trivs med det.
Gött med en dag för mig och ingen annan.
Min flygande idol, tillika pojkvän, i dagens kristianstadsbladet där han blev hyllad för sin prestation under gårdagens match. Och på läktaren satt jag och hejade. Kan man tänka sig, va.
Kommentarer
Trackback
