åhus
27 februari 2009
Igårkväll fick jag en spontan tanke, packade en liten väska och satte mig på tåget hem till Åhus. Fick en längtan efter min familj, Niklas, Pia och att bara vara med dom närmsta nu när jag fyllt år och allt. Antar att jag fortfarande inte är riktigt vuxen, trots mina 24 år fyllda.
Tågresan hem var inte helt komplikationsfri, då någon hoppade ut på spåret framför ett tåg, vilket bidrog till att vi satt stilla ganska länge. Nu låter jag lite som om mitt primära problem är att jag fick sitta stilla i en varm tågkupé, och inte att någon rent faktiskt inte ville leva längre och bestämde sig för att ta livet av sig - och det är inte så jag menar, verkligen inte. "Olyckan" hade dock enligt tågpersonalen gått "bra", men i vilken bemärkelse det gick bra var det ingen som ifrågasatte. Förmodligen bra på det vis, att tågen kunde köra vidare så man inte förlorade alldeles för mycket pengar...
I vilket fall som helst, så vaknade jag upp i min sköna Åhus-säng imorse, då jag hade fått en spontan omgång näsblod. Som det kan gå, va! Så nu har jag gjort i ordning en kopp té, och ska sätta mig i vårt stora, ljusa vardagsrum och plugga lite. Det är lyx jämfört med att sitta på en föreläsning på Odense Universitetshospital, vilket mina vänner gör just nu.
Ha en bra dag med er. Själv ska jag nu spendera ett par timmar med EKG-analyser. Tjing!
Igårkväll fick jag en spontan tanke, packade en liten väska och satte mig på tåget hem till Åhus. Fick en längtan efter min familj, Niklas, Pia och att bara vara med dom närmsta nu när jag fyllt år och allt. Antar att jag fortfarande inte är riktigt vuxen, trots mina 24 år fyllda.
Tågresan hem var inte helt komplikationsfri, då någon hoppade ut på spåret framför ett tåg, vilket bidrog till att vi satt stilla ganska länge. Nu låter jag lite som om mitt primära problem är att jag fick sitta stilla i en varm tågkupé, och inte att någon rent faktiskt inte ville leva längre och bestämde sig för att ta livet av sig - och det är inte så jag menar, verkligen inte. "Olyckan" hade dock enligt tågpersonalen gått "bra", men i vilken bemärkelse det gick bra var det ingen som ifrågasatte. Förmodligen bra på det vis, att tågen kunde köra vidare så man inte förlorade alldeles för mycket pengar...
I vilket fall som helst, så vaknade jag upp i min sköna Åhus-säng imorse, då jag hade fått en spontan omgång näsblod. Som det kan gå, va! Så nu har jag gjort i ordning en kopp té, och ska sätta mig i vårt stora, ljusa vardagsrum och plugga lite. Det är lyx jämfört med att sitta på en föreläsning på Odense Universitetshospital, vilket mina vänner gör just nu.
Ha en bra dag med er. Själv ska jag nu spendera ett par timmar med EKG-analyser. Tjing!
min födelsedag
25 februari 2009
Så lider årets födelsedag mot sitt slut, och jag har haft en jättefin dag, trots att det är första födelsedagen utan familjen. Kändes lite lustigt att vakna av en telefon, och inte av att någon kom in och sjöng för mig. Men det är väl det som kallas att bli vuxen!
När jag vaknade imorse (för 5;e gången, dom andra 4 gångerna vaknade jag av diverse familjemedlemmar som ringde och grattade) tog jag mig samman och gick till gymmet för att springa lite på löpbandet innan en timmes yoga. Himla skönt att starta dagen på det viset, även om min kropp smärtade något enormt efter gårdagens boxningsträning.
När jag kom hem från träningen upptäckte jag att någon, som senare visade sig vara Lejla, hade varit inne i min lägenhet och satt en chokladtårta på mitt skrivbord, fint!! Sedan var det bara att duscha och byta om, eftersom jag hade lunch-date med Laura och Samantha. Jättemysigt och trevligt att träffa dom igen efter att ha varit borta så länge.
Då klockan närmade sig 17 kom jag hem och det var dags för mig och Lejla att fira med champagne och den omtalade chokladtårtan, vilket var ganska så kalajs! Himla plötsligt hade klockan blivit 18.45 och det var dags att bege sig till restaurangen El Torito, där jag, Lejla, Sidsel och Kanita avnjöt kvällens middag! Jättetrevligt och ett skönt sätt att fira dagen på.
För att uppsummera; dagen har gått i ett och jag har hela tiden haft något på gång. Massor av söta människor har hört av sig och grattat, och det tackar jag ödmjukast för! Nu hoppas jag att mitt år som 24-åring blir det bästa året hittills.
Nu är det dags för min egen lilla tid, innan jag somnar bums i sängen.
Imorgon är det tillbaka till allvaret, med föreläsning kl 08.
Födelsedagsgrisen tackar för sig!
happy birthday!
25 februari (!!) 2009
Här satt jag i min ensamhet, för första gången i mitt nu 24-åriga liv ensam på min födelsedagsnatt, då det plötsligt plingade på dörren. "Undrar vem det kan bara?" tänkte jag och kliade mig i pannan. Sedan fattade tag i min filmkamera och öppnade dörren. Då stod där en ful, gul, märklig varelse utanför, som sjöng för mig med sin lurviga röst. Sen försvann han plötsligt bara. Och jag tänkte "OMG, did I get that on camera?!" Lyckligtvis har jag filmat kreaturet, så ni kan förstå vad som egentligen hände här. Mycket mystiskt och lite skumt. Men va fan, varför ska man hela tiden ifrågasätta saker och ting?
I vilket fall som helst... Happy birthday till mig, ensammast i världen.
Oh My God
24 februari 2009
Sverige står stilla. Kronprinsessan Victoria ska gifta sig med sin Daniel!!!!!!!
Eller vänta...
Jag bryr mig faktiskt inte mer om att dom ska gifta sig, än jag bryr mig om att det blir giftemål mellan Ragna Viktorsson och Lennart Karlsson i Plingstad.
Men tummen upp för kärleken och grattis till dom! Må bröllopet vara påkostat så svenska folket blir ännu fattigare. Slutligen, glöm inte att 50% av alla giftemål slutar i skilsmässa!
Hejdå.
klockan är snart [fewra ee fewra]
23 februari 2009
Precis hemkommen från skolan. Skulle sortera lite kläder och hittade min hipphipp-tröja med texten [faahr awt heelweteh]. Fick lite nostalgikänslor och var tvungen att youtube;a en stund. Då hittade jag denna eminenta filmsnutt:
Nu ska jag klämma in lite powerpluggning innan bodycombat kl 18. Lite diffus bröstsmärta är väl lagom såhär en måndagseftermiddag, inte sant?
three days to twentyfour
22 februari 2009
Den 25 februari smäller det, ty det är dagen då jag firar min födelse.
24 stolta år blir jag med andra ord på onsdag! Har precis avtalat
med töserna att vi ska ut och äta på kvällen. Mer avancerat än så
vill jag nog faktiskt inte ha det. Lite mat och lite vänner, det är bra.
Men då kommer vi till det stora dilemmat - sushi eller mexikanskt!?
Annars har helgen varit bra, men den försvann som en fis i universum.
Utekvällen igår var kul. Vi var hemma hos Sofia, Martin och Dexter,
varefter vi begav oss till The Room, fortsatte efter ett tag till Franck A
och avslutade i uppåtanda på kræz, mitt jobb. Himla kul!
Nu är det söndagkväll och det enda trevliga jag har kvar denna helg
är att se Beck - Advokaten. Sen är det dags för slit imorgon igen!
Hej med er.
get it poppin'
21 februari 2009
Sitter här och huttrar, eftersom jag precis klämt i mig en smoothie med väldigt mycket frusna jordgubbar i. Kallt, kallt.
Annars då? Jo, tack bra. På lördagar är det alltid jättebra! Har börjat dagen på gymmet och tänker efter att ha sörplat (jodå, jag har sugrör!) färdigt min smoothie, städa lägenheten ren, och sen sätta mig i soffan och läsa lite blodtrycksmedicinering.
Tjejmiddagen i torsdags var jättetrevlig. Käkade paj och drack lite vin, sen till efterrätt något så vuxet som rominlagda, karamellglaserade, flamberade fikon med glass. Låter som att det är för vuxet för att vara gott, men ah det var smaskens.
Igår gjorde jag återdebut på kræz! Har saknat jobbet och alla mina kära kollegor, så det var himla kalajs att vara tillbaka. Fick ledigt vid 12-snåret och var då snortrött, men satt kvar i baren och halvsov till 3, då vi gick (dom andra gick, jag släpades) över på Franck A. Efter att artigt tacka nej till ytterligare bravader på Blomsten & Bien (Blommor & Bin, för er dansk-dyslektiker), efterföljt av en lång kaskad övertalningsförsök från kollegorna fick jag äntligen lov att cykla hem till min varma, sköna säng - långt bort från dansk åttiotals-schlager och festhysteri. Skööönt.
Men! Nu är jag utvilad och nytränad och därmed redo för vad lördagen har att erbjuda. Dvs. lite kalajs hemma hos Sofia, Martin och Dexter, samt en mycket sannolik utgång på Odenses gator.
Jag säger som feta Joe; Get it poppin' !
violer är röda.. eller hur var det..
19 februari 2009
Passar på att knåpa (är det ett ord? det bara kom fram ur fingrarna...?) ihop ett inlägg mellan avsnittet om djup ventrombos och akut myokardieinfarkt. Det är allvarliga grejer det här, förstår ni. Håller på att koka vatten till en kopp viol-té, och som sedvanligt - några skorpor.
Ikväll är det tjejmiddag på g!
Nu måste jag kila innan kolesterolet i boken börjar kallna.. stelna.. Äh.
Hejdå!
"sometimes I smile"
finally out of the coma.
18 februari 2009
Hej världen!
Jag har vaknat upp ur min pluggkoma, som jag försattes i för några timmar sedan. Nu känner jag mig uppdaterad på hjärtsviktsbehandling och är nöjd med vad jag lärt mig - u t a n att känna mig stressad. JAG LÄR MIG! Dessutom tackar jag för all gratiskunskap man ådrar sig under praktikperioder. Tack vare att man varit ute i det riktiga livet, utanför böckerna (ve och fasa!!) så kan man redan en del, vilket underlättar både på stress och tid. Och att upptäcka att det som står i böckerna, faktiskt oftast stämmer överens med verkligheten är även en befriande känsla.
Kort och gott - jag är ganska nöjd med dagens bravader i min slappa klippansoffa, som by the way behöver nytt överdrag. Kanske ska man spexa till det med ny färg eller tillochmed ett vågat mönster? Eller kanske ska jag hålla mig till min färg. Beige. Plain beige. Mycket exotiskt och förförande. Men skit samma... Vi pratar om en soffa, inte ett helt liv. Eller?
Nu är det dags att ordna lite käk. Ska nog dra till med något så orginellt som lax och sallad.
Ska jag kanske byta efternamn till Svensson istället?
.
18 februari 2009
Hemkommen från yoga-träning. Hade glömt hur inijävlars jobbigt det är. Nu är det väl dags att sätta igång med dagens göromål. Lite hjärtsviktsbehandling står på dagens schema, samt 18 koppar té och lite skorpor som damen bakat själv. Jag är verkligen en liten tant instängd i en 24-årings ömma yoga-kropp. Fast bara tills jag ätit upp skorporna.
Saknar Niklas otroligt mycket idag.
I miss you being at my side från exploringdog.com
pjuh.
17 februari 2009
Jaha. Då har det hela dragit igång alltså. Nu har man liksom förstått vad, och hur mycket man har att läsa - dvs. friden är över. Men min regel om en slapp förstavecka förblir, och den rubbar jag inte. Har skaffat litteraturen, bekantat mig lite med den och fått ett hum om hur schemat ser ut och det är jag ganska nöjd med tills vidare. Dock finns det en sak som irriterar mig lite. Jag har alltid tyckt att kardiologi är jättespännande, och tillochmed haft en tanke på att det är något ditåt jag vill hamna när jag en gång ska specialisera mig. Men nu, när kursen har börjat och jag har all möjlighet i världen att lära mig massor om ett intressant ämne, så läser jag inte för att det är kul, utan för att jag måste plöja igenom ett visst material på en viss tid.
Är det omöjligt att läsa en utbildning, och samtidigt känna att man har tillräckligt mycket överblick att verkligen sätta sig in i saker man tycker är extra kul, eller bara trivas med att lära sig något nytt? Eller står det i någon slags osynlig paragraf i lagboken, att man endast ska hets-läsa för att hinna med schemat, annars är inte utbildningen godkänd? När lär man sig mest - när man vill, eller när man måste?
Kanske är det bara jag som inte riktigt har blivit varm i kläderna ännu. Och tacka fan för det - har bara kommit till andra dagen på kursen! Jag tror nog att problemet i grund och botten (till viss del) ligger hos mig och mitt ständiga begär att ha koll och översikt över alla tänkbara situationer. Så fort jag har öppnat sida 1 i en bok, så vill jag i mitt undermedvetna vara på sida 19. Eller 91. Eller 453. Och samtidigt komma ihåg allt jag läst.
Ska nog lära mig att tagga ner istället - läsa för att det är intressant och inte tänka på det jag i n t e kan, utan på det jag faktiskt har lärt mig under dagen. Men varför har jag inte redan börjat med det då? För att det är svårt! Men då har jag faktiskt goda förutsättningar i morgon, eftersom jag ska börja dagen med löpning på löpbandet, och sedan ett yogapass. Sen ska jag sitta hemma i min varma lägenhet och plugga, vilket är skönt och lugnt. Det ser jag fram emot!
Sov gott!
Dagens bild från exploringdog; What if I fail?
om morötter & TV-stjärnor
16 februari 2009
Morötter är underskattat! Själv har jag nog alltid tyckt att morötter är för gnagare och dietister, men ack som jag har bedragit mig! Morötter är en fin grön(orange)sak! Det är bra att ha som tillsats i mat, då det både ger smak och färg, och dessutom är det ett bra mellanmål, då det inte höjer blodsockret så mycket som frukt gör. Sen att det är billigt är inte fel för en fattiglapp som mig. Jag har precis nyupptäckt denna gröda, och det är jag nöjd med. Sen att jag kanske har överdrivit en smula, då jag har morötter till precis ALLT, är en annan sak. Har precis lagat till världens godaste biffar på nötfärs, rivna morötter, hackad vårlök, oregano och tabasco - s k i t g o t t .
För övrigt har jag överlevt första skoldagen sedan november, men med nöd och näppe. Normalt brukar man väl vänta sig en introdag som är ganska slapp. Vi fick idag två introsekunder då överläkaren sa "hej och välkomna", och sen började helvetet med detsamma. Jadå, välkomna skall vi vara.
Efter skolan hade jag diverse ärenden inne i stan, och när jag kom hem var det redan sent och tid för mig att gå till gymmet. Jag var inte på hundraprocentigt träningshumör idag, varför jag tvekade en smula. Dock hasade jag med mig väskan och begav mig till fitnessdk. Bodycombat på programmet. Jag hittade min vanliga plats så långt fram som möjligt, för att undgå att klantiga nybörjare skulle sparka mig i ansiktet. Då vi precis skulle börja kom ett TV-team in, och ledaren pekade på tjejen som stod 2 dm till höger om mig och sade; "detta är Line, och hon är med i ett TV-program. Detta är hennes film-team och dom ska filma henne idag - är det okej med alla?". Alla nickade lite förläget och passet började...
Och jag som bara ville få det överstökat och kanske till och med ta det lite lugnt på första träningen. Men SOM jag MAXADE! Det är väl för fan klart att man ska prestera max när man har en jäkla kamera rakt upp i den slemmiga och rödrosiga fejjan! Ah, herregud. Jag kommer aldrig att kunna röra mig imorgon.
Nu ska jag varva ner lite.
Vardagen har börjat...
syftningsfel.
16 februari 2009
Satt, här på morgonkvisten, och surfade runt lite i cyberspace, och hamnade av en tillfällighet på min egen blogg. Började skratta lite åt mig själv, då jag skrivit lite galet i det förra inlägget. Jag menar självfallet att det är min CD-skiva med Sade som har varit bortsprungen - inte Sade själv. Då jag inte känner tösen, eller håller koll på vad hon gör om vardagarna, kan jag naturligtvis inte uttala mig om hurvida hon har varit bortsprungen eller ej - dock har min skiva varit det.
Så bara såhär preventivt, ber jag om ursäkt ifall någon skulle reagera på min kråka.
Nu är det måndag och min föreläsning börjar 10.15. Jag ska dock vara en god student med framförhållning och cykla ut till sjukhuset lite tidigare, så jag hinner skriva ut diverse papper inför föreläsningen och resten av kursen.
Snipp snapp snut, hej hej hej.
the moon and I was talking.
15 februari 2009
Här om dagen hittade jag en CD-skiva med Sade som har varit bortsprungen i x antal år. Vilken lycka! Jag har spelat den, varvat med Seal's nya soulskiva, dygnet runt i helgen. Det är gött när man äntligen får höra en låt man velat höra ett tag.
Låten The Sweetest Gift är himla fin, och passar bra att lyssna på en dag som idag, när man bakat kardemummaskorpor, gjort en kopp té och bara sitter i soffan och kollar ut på det blaskiga snövädret.
sista dagen i frihet
15 februari 2009
För det första vill jag stolt meddela att jag faktiskt tog tag i mig själv och gjorde kliniskt rent i alla köksskåp igår, jojomensan! Det tog inte lång tid, och jag undrar varför jag inte gör det oftare, eftersom den befriande känsla man har efteråt är svåruppnådd av andra hussysslor. Eller... Vad är det jag pratar om egentligen? Är det normalt att känna sådan euforisk lycka efter att ha städat rent i köket? Jag kanske borde omvärdera livets innehåll, och tänka till lite på om jag eventuellt ska sadla om till lokalvårdare/rengöringstekniker som det så fint heter nuförtiden. Jag tror faktiskt att jag skulle passa ganska bra i en sådan där söt röd-vit-prickig scarfs i håret. Men frågan är om jag inte passar bättre i vit rock ändå...
Så blev det söndag. Vilodag. Dagen då jag ska ta vara på dom sista timmarna i frihet. För imorgon börjar termin 7. Med dunder och brak... Eller, det har jag väl egentligen inte belägg för att säga, då schemat imorgon är ganska lugnt. Vi börjar vid 10 (halleluja) med lite repetition av hjärtfysiologin, så det ska nog gå bra. Kanske borde man repetera lite idag, så man inte känner sig glömsk imorgon? Nej... Den tanken kändes alldeles för seriös faktiskt.
Dom närmsta 5 veckorna består i hjärt/kärl-medicin/kirurgi. Ganska välbehövligt, eftersom i stort sett alla människor går omkring med ett hjärta (lite oklart i vissa fall dock...), och det kan vara bra att veta vad man tar sig till när något går snett.
Min enda egentliga uppgift och to-do idag är att jag ska besöka min kära arbetsplats och samtala litegrann med min chef. Jag hoppas att han är glad att se mig och att han inte tycker att jag är en dålig anställd som har varit borta från jobbet i 3 månader. Sen hoppas jag att han ger mig massor av jobbtider, eftersom vi stackars svenskar har det tufft i Danmark i dessa tider. Jag kommer förlora en förmögenhet bara genom att överföra mina studielånspengar från mitt svenska till mitt danska konto, vilket måste vara väldigt snart då kontot ligger kittlande nära minusgränsen och det blir lite svårt att skaffa föda utan pengar. Så att tjäna danska pengar är guld värt i dessa finanskristider.
Sen, när jag kommer hem, ska jag baka skorpor och äta dom ackompanjerat med en kopp té (har ni noterat min nya stavning av té?).
exporingdog.com
happy valentine's day!
14 februari 2009
Alla hjärtans dag. Ensam. Lämnade ju Sverige och kärleken här om dagen, vilket betyder att jag endast får leva på min självkärlek idag. Det är ju visserligen inget fel i det, men jag har ju faktiskt en till kärlek, som befinner sig 30 mil härifrån. Därför blir det inte så mycket firande för min del idag. Men grattis till er som kan!
Här är en av mina gamla favoritlåtar, som av en händelse handlar om just valentine's day. Kanske ingen typrisk kärlekslåt, men den är skön ändå.
Annars har livet kommit igång så smått i Odense igen. Igår var vi ute och tog en drink och bara tog det lugnt, vilket var skönt. Idag blir det nog också himla lugnt har jag en känsla av. Borde gå ut på stan och köpa diverse tråkiga attiraljer, såsom bläck till skrivaren, överdrag till soffan etc, men har inte lust att ge mig ut i kylan när min lägenhet är så varm, skön och nystädad. Funderar faktiskt starkt på att ta en rajd och polera köksskåpen och dess innehåll. Ett tråkigt jobb, men definitivt något jag behöver, och som jag inte kommer ha tid med när terminen börjar. Ska jag? Ska jag verkligen vara så duktig?
Sitter för övrigt och skriver på min nya dator, som även den är installerad i lägenheten. Den gamla ligger avundsjukt i soffan och surar, vilket jag skiter i då den trilskats med mig i ungefär ett år. Så min lilla macbook är redan inbodd och älskad. Det är så skönt att allt bara fungerar, att saker och ting inte tar så lång tid, och att den dessutom är himla fin att se på.
Nej, mina vänner - jag får väl ta och göra något vettigt av den här dagen. Man får passa på nu innan helvetes-stressen börjar igen, då är det minsann inte tid till överflöds-aktiviteter!
Ha en fin alla hjärtans dag. Ring era nära och kära, och ta hand om varandra!
back in DK
13 februari 2009 (fredag!!)
Tillbaka i Odense. Lägenheten står kvar och är nu finstädad, jag har kommit till ro.
Har inte tid att skriva så mycket nu - ska trots dagens skrämmande datum bege mig ut
i stan och hänga runt lite. Ska ta någon god drink på Franck A med Lejla och Kanita,
Sen måste jag ju självklart inom och säga hej på jobbet också!
Ha en trevlig fredag mina vänner.
Tjipp!
SNÖ
11 februari 2009
Snö! Det har kommit snö! Jag vaknade kring 11.23 (ja, jag vet.... sov i 12,5 timme...) och blev alldeles förbluffad när jag drog upp rullgardinen. Massor med snö! Efter en stadig frukost satte jag och Niklas igång projekt påbyltning av kläder. Det tog skitlång tid och till slut hade jag så mycket på mig att jag höll på att smälta bort. Efter att ha gått 50 meter med pulkan slingrandes bakom mig, bokstavligen sprutade det svett från mig. Tanken slog mig då, att vi är ju faktiskt inte riktigt på nordpolen, och kanske hade jag inte behövt 4 lager kläder exklusive dunjacka?
Vi gick hur som helst hem till Majken med räserbajken (Niklas mormor) för att prata pensionärsliv och fågelbon, samt sörpla lite blandsaft. Därefter reglerade vi klädslen något och begav oss ut i snö(o)vädret igen. Väl hemma i trädgården byggde vi världens förmodligen största och finaste snögubbe. Ca 2 meter hög och jättestor, med morotsnäsa, glad mun, röd keps och små orangea ögon. Har tyvärr ingen bild på detta underverk, så ni får använda fantasin - men kom då ihåg att snögubben säkerligen är 10 gånger finare än ni kan föreställa er. När vi äntligen kom in i huset, huttrande och bleka, fanns inget annat i tankarna än ett varmt bad. Oturligt (!!!!!) nog fungerade den nya värmepannan inte, och det enda som rann ut ur kranen var iskallt vatten. Ve och fasa! Så vi fick åka hem till Åhus och värma oss framför brasan här hemma.
Nu har vi kommit hem till Åhus och jag har packat mina väskor. Ca 70 kg väger packningen som jag ska dra på imorgon. Vet inte om jag kanske är lite väl optimistisk, men det ska nog gå bra. I värsta fall får jag väl ta en taxi från banegårdcentret i Odense och hem till mig. En sträcka på 300 m kan kännas oändligt lång med så tunga väskor!
Hejdå.
Snö! Det har kommit snö! Jag vaknade kring 11.23 (ja, jag vet.... sov i 12,5 timme...) och blev alldeles förbluffad när jag drog upp rullgardinen. Massor med snö! Efter en stadig frukost satte jag och Niklas igång projekt påbyltning av kläder. Det tog skitlång tid och till slut hade jag så mycket på mig att jag höll på att smälta bort. Efter att ha gått 50 meter med pulkan slingrandes bakom mig, bokstavligen sprutade det svett från mig. Tanken slog mig då, att vi är ju faktiskt inte riktigt på nordpolen, och kanske hade jag inte behövt 4 lager kläder exklusive dunjacka?
Vi gick hur som helst hem till Majken med räserbajken (Niklas mormor) för att prata pensionärsliv och fågelbon, samt sörpla lite blandsaft. Därefter reglerade vi klädslen något och begav oss ut i snö(o)vädret igen. Väl hemma i trädgården byggde vi världens förmodligen största och finaste snögubbe. Ca 2 meter hög och jättestor, med morotsnäsa, glad mun, röd keps och små orangea ögon. Har tyvärr ingen bild på detta underverk, så ni får använda fantasin - men kom då ihåg att snögubben säkerligen är 10 gånger finare än ni kan föreställa er. När vi äntligen kom in i huset, huttrande och bleka, fanns inget annat i tankarna än ett varmt bad. Oturligt (!!!!!) nog fungerade den nya värmepannan inte, och det enda som rann ut ur kranen var iskallt vatten. Ve och fasa! Så vi fick åka hem till Åhus och värma oss framför brasan här hemma.
Nu har vi kommit hem till Åhus och jag har packat mina väskor. Ca 70 kg väger packningen som jag ska dra på imorgon. Vet inte om jag kanske är lite väl optimistisk, men det ska nog gå bra. I värsta fall får jag väl ta en taxi från banegårdcentret i Odense och hem till mig. En sträcka på 300 m kan kännas oändligt lång med så tunga väskor!
Hejdå.
sista dagen klar
10 februari 2009
Så var sista dagen på Åhus vårdcentral, och även denna praktikperiod, överstökad. Har varit i labbet hela dagen och tagit blodprover, vilket är nyttigt att öva sig lite på, då det oftast är sjuksköterskorna som sköter den biten. Sedan blev det läkemedelslunch på golfkrogen varefter jag bjöd personalen på fika i lunchrummet. Hade bakat (lagat? frusit? kladdat ihop?) Philadelphia-glass som blev himla poppis.
Nu ska jag till min älskade Niklas och ta det lugnt i något dygn. Sen bär det minsann av mot Odense igen. Inte klokt, tiden går!
Tjabba.
Lemma.
8 februari 2009
Veckans låt. Daniel Lemma är härlig. Jag och mina kära samlades (som så många hundra andra) för att få en glimt av honom i somras när han spelade på lilla torg. Jag tror att jag såg lite av den översta biten av hans rastahår. I alla fall för någon sekund...
Veckans låt. Daniel Lemma är härlig. Jag och mina kära samlades (som så många hundra andra) för att få en glimt av honom i somras när han spelade på lilla torg. Jag tror att jag såg lite av den översta biten av hans rastahår. I alla fall för någon sekund...
lördag
7 februari 2009
Lördagen började finfint med att jag och Niklas fick för oss att dra igång ett gigantiskt pannkaksbak! Ljust gräddade pannkakor med socker, glass och jordgubbsylt till frukost, det är inte varje dag man äter det. Troligen hade man då fettat till sig rejält, så tur är väl det. Efter pannkakorna blev vi så slappa att vi inte orkade mer idag, ett mycket bra beslut både för hjärnaktiviteten och för fettförbränningen. Men, det är ju lördag...
Ikväll blir det nog om möjligt en lugnare tillställning med god mat hemma hos mina föräldrar, och sedan fortsätter aftonen förmodligen i årlig melodifestival-anda. Pappa kommer antagligen, som varje år, pinas och förtvina bland dansbandsmusik och applåder medan jag, Niklas och mamma kommer njuta i fulla drag. I ärlighetens namn brukar 99,9% av låtarna att vara riktig skit, men det är kul ändå.
Ha en fin kväll!
Lördagen började finfint med att jag och Niklas fick för oss att dra igång ett gigantiskt pannkaksbak! Ljust gräddade pannkakor med socker, glass och jordgubbsylt till frukost, det är inte varje dag man äter det. Troligen hade man då fettat till sig rejält, så tur är väl det. Efter pannkakorna blev vi så slappa att vi inte orkade mer idag, ett mycket bra beslut både för hjärnaktiviteten och för fettförbränningen. Men, det är ju lördag...
Ikväll blir det nog om möjligt en lugnare tillställning med god mat hemma hos mina föräldrar, och sedan fortsätter aftonen förmodligen i årlig melodifestival-anda. Pappa kommer antagligen, som varje år, pinas och förtvina bland dansbandsmusik och applåder medan jag, Niklas och mamma kommer njuta i fulla drag. I ärlighetens namn brukar 99,9% av låtarna att vara riktig skit, men det är kul ändå.
Ha en fin kväll!
polis polis potatisgris!
5 februari 2009
Min lillaste syster fick igår veta att hon tagit sig igenom till slutliga testet under intagningen till polishögskolan. Vad duktig hon är! Så nu väntar hela familjen spänt på fortsättningen i denna historia. Mest av allt hoppas jag att hon får köra en sådan här fräck bil:
Annars inget nytt - ganska långtråkig dag. Lite patienter på förmiddagen och distriktsläkarmöte på eftermiddagen. Imorgon hoppas jag på att få ledigt lite tidigare eftersom det är fredag och äntligen helg igen. Sista helgen hemma innan jag beger mig mot Odense igen. Och min fina lilla lya, som jag faktiskt börjar sakna.
Nu går ögonen i kors... Är trött. Sitter dessutom och försöker förklara alkoholens verkan på citronsyracyklen och glykolysen för Niklas, som precis varit på ett möte om kost/näring, där det tydligen bara pratades skit. Man ska inte gå på sådana möten, för många av dessa "kunniga" föreläsare pratar bara skit, som dom hittat i någon bok från 80-talet, eller kanske i någon damtidning. Ren molekylärbiologisk fakta är det som gäller. Och det kan jag.
Tjing-tjong!
Min lillaste syster fick igår veta att hon tagit sig igenom till slutliga testet under intagningen till polishögskolan. Vad duktig hon är! Så nu väntar hela familjen spänt på fortsättningen i denna historia. Mest av allt hoppas jag att hon får köra en sådan här fräck bil:
Annars inget nytt - ganska långtråkig dag. Lite patienter på förmiddagen och distriktsläkarmöte på eftermiddagen. Imorgon hoppas jag på att få ledigt lite tidigare eftersom det är fredag och äntligen helg igen. Sista helgen hemma innan jag beger mig mot Odense igen. Och min fina lilla lya, som jag faktiskt börjar sakna.
Nu går ögonen i kors... Är trött. Sitter dessutom och försöker förklara alkoholens verkan på citronsyracyklen och glykolysen för Niklas, som precis varit på ett möte om kost/näring, där det tydligen bara pratades skit. Man ska inte gå på sådana möten, för många av dessa "kunniga" föreläsare pratar bara skit, som dom hittat i någon bok från 80-talet, eller kanske i någon damtidning. Ren molekylärbiologisk fakta är det som gäller. Och det kan jag.
Tjing-tjong!
den som inte tar bort luddet ska dö
4 februari 2009
Jag har idag köpt och läst boken "den som inte tar bort luddet ska dö" av David Batra. Förmodligen det bästa jag läst under alla mina 24 år som varelse på denna jord. Aldrig (och jag menar aldrig) har jag skrattat så mycket, och så länge åt något någon har skrivit. Både samlingen av sura, anonyma lappar (som är helt sanslös) och Batras egna kommentarer till dessa, har seriöst fått mig att tappa andan, gråta floder, skrika av skratt, framkalla allvarliga kramper i revbensmuskulaturen, samt kissa på mig några droppar. Och det var nog inte till min fördel, att jag började läsa boken när jag satt på en ganska välfylld buss mellan Kristianstad och Åhus. Ni förstår, dels skapar den vanliga svenska svensson-stelheten ett förakt mot människor som, enbart i sitt eget sällskap, råkar uttrycka sig med en ljudstyrka på över 0,3 decibel och dels är den välkända "måste-sitta-still-och-se-ut-som-precis-alla-andra-annars-kanske-någon-upptäcker-mig-eller-hör-mig-eller-gud-förbanne-SER-att-jag-skrattar-för-mig-själv"-attityden en smula förstärkt just på 551;ans linje (så som säkerligen många andra platser i vårt avlånga land). Förutom på lördagsbussen 03.20, då alla såklart hörs, syns, kräks och upplevs långt över samhällsacceptabla gränser.
Så alla ni som undrade varför jag pep, fräste, flinade, flåsade och flämtade på bussen - köp boken och kom ut ur era stela högstadieskal!
Jag har idag köpt och läst boken "den som inte tar bort luddet ska dö" av David Batra. Förmodligen det bästa jag läst under alla mina 24 år som varelse på denna jord. Aldrig (och jag menar aldrig) har jag skrattat så mycket, och så länge åt något någon har skrivit. Både samlingen av sura, anonyma lappar (som är helt sanslös) och Batras egna kommentarer till dessa, har seriöst fått mig att tappa andan, gråta floder, skrika av skratt, framkalla allvarliga kramper i revbensmuskulaturen, samt kissa på mig några droppar. Och det var nog inte till min fördel, att jag började läsa boken när jag satt på en ganska välfylld buss mellan Kristianstad och Åhus. Ni förstår, dels skapar den vanliga svenska svensson-stelheten ett förakt mot människor som, enbart i sitt eget sällskap, råkar uttrycka sig med en ljudstyrka på över 0,3 decibel och dels är den välkända "måste-sitta-still-och-se-ut-som-precis-alla-andra-annars-kanske-någon-upptäcker-mig-eller-hör-mig-eller-gud-förbanne-SER-att-jag-skrattar-för-mig-själv"-attityden en smula förstärkt just på 551;ans linje (så som säkerligen många andra platser i vårt avlånga land). Förutom på lördagsbussen 03.20, då alla såklart hörs, syns, kräks och upplevs långt över samhällsacceptabla gränser.
Så alla ni som undrade varför jag pep, fräste, flinade, flåsade och flämtade på bussen - köp boken och kom ut ur era stela högstadieskal!
hemmatjej.
2 februari 2009
Jag har blivit en riktig hemmatjej sedan november. Visst har jag hittat på mycket, och visst har jag varit iväg ibland på kvällarna, men överlag har jag mest suttit hemma hos mammi och pappi och bara varit deras barn igen. I mitt Odense-liv händer det hela tiden grejer. Är man inte på sjukhuset är man på träningen, eller på jobbet, eller i affären och handlar, eller ute på stan och ränner. Eller någon annan stans. Hela tiden är man igång med något och när man äntligen är hemma i lägenheten, ska den antingen städas eller ska det pluggas.
Nu, under praktikperioden, är jag ledig om kvällarna. Och i Åhus. Utan så mycket folk som drar i en. Så här händer inte mycket mer än att man kommer hem och tar det lugnt med familjen och Niklas. Himla gött faktiskt, men också när man vet att det är under en begränsad tidsperiod. Och om lite mer än en vecka är denna period över och jag ska återgå till mitt hektiska Odense-liv igen. Mycket längtar man faktiskt till, men en del ska bli mindre roligt. I 3 månader har jag varit bortskämd med städning, tvättning och matlagning. Nu är det snart dags att ta vara på sig själv igen! Visserligen kan det också vara befriande ibland.
Hur som helst.
Nu ska jag sätta mig hos pappa i soffan, framför brasan, och kolla på nån ointressant TV-kanal. Eller ska jag pussla lite? Eller kanske förbereda mig inför föredraget jag ska hålla på läkarmötet onsdag morgon? Vad det än blir, så involveras en kopp té, så jag börjar nog vid vattenkokaren.
Jojo, hemmatjej var det ja.
Jag har blivit en riktig hemmatjej sedan november. Visst har jag hittat på mycket, och visst har jag varit iväg ibland på kvällarna, men överlag har jag mest suttit hemma hos mammi och pappi och bara varit deras barn igen. I mitt Odense-liv händer det hela tiden grejer. Är man inte på sjukhuset är man på träningen, eller på jobbet, eller i affären och handlar, eller ute på stan och ränner. Eller någon annan stans. Hela tiden är man igång med något och när man äntligen är hemma i lägenheten, ska den antingen städas eller ska det pluggas.
Nu, under praktikperioden, är jag ledig om kvällarna. Och i Åhus. Utan så mycket folk som drar i en. Så här händer inte mycket mer än att man kommer hem och tar det lugnt med familjen och Niklas. Himla gött faktiskt, men också när man vet att det är under en begränsad tidsperiod. Och om lite mer än en vecka är denna period över och jag ska återgå till mitt hektiska Odense-liv igen. Mycket längtar man faktiskt till, men en del ska bli mindre roligt. I 3 månader har jag varit bortskämd med städning, tvättning och matlagning. Nu är det snart dags att ta vara på sig själv igen! Visserligen kan det också vara befriande ibland.
Hur som helst.
Nu ska jag sätta mig hos pappa i soffan, framför brasan, och kolla på nån ointressant TV-kanal. Eller ska jag pussla lite? Eller kanske förbereda mig inför föredraget jag ska hålla på läkarmötet onsdag morgon? Vad det än blir, så involveras en kopp té, så jag börjar nog vid vattenkokaren.
Jojo, hemmatjej var det ja.
mys.
1 februari 2009
Vilken mysig söndag. Sov länge, låg kvar i sängen under det varma täcket ännu längre och kollade på snöflingor som flög runt i luften (och som fortfarande flyger runt i luften!). Gick sedan upp och bakade jättegoda, men ganska onyttiga scones, och kokade gott té. Efter det konststycket (att både baka och äta!) var jag såklart alldeles utmattad, så jag gick vidare till soffan och såg dokumentären Sicko (Michael Moore) på TV. En riktigt sjuk dokumentär som verkligen är värd att ses - men som bör undvikas om man inte vill bli väldigt upprörd. Amerikanska sjukvårdssystemet är inte riktigt klokt! Har tidigare alltid tänkt att det hade varit kul att jobba som läkare i USA senare i livet, men det systemet dom har vill jag aldrig i mitt liv vara med om. Visste sedan innan att det var otroligt, men att det kunde vara så sjukt kunde jag aldrig tro! Så många människor som har dött för att dom inte har råd med behandling - även om dom har sjukförsäkring, det är inte klokt. Att, som läkare kunna avvisa en 4-årig liten flicka med 41 graders feber för att hon inte är på "rätt" sjukhus enligt hennes försäkringsbolag, och sedan se henne dö i hjärtstillestånd utanför dörren, och sedan kunna sova gott om nätterna - är för mig obegripligt. Nej, det är inte rätt någon stans och det strider dessutom mot det läkarlöfte man avger när man tar examen. Men det är klart, som i många andra vårdskandaler, det är dom stora gubbarna som håller i pekpinnen....
Hur som helst. Efter slappande på soffan sov jag en liten snutt och har precis vaknat. Skönt, skönt, skönt. Sådana här söndagar är mycket sällsynta och man är tacksam för dom man får.
Ska nu ta en dusch, prata med farmor i telefon och vidare se vad kvällen har att erbjuda. Kanske borde man också ta en sväng ut i snön och kasta lite snöbollar innan det är sängdags. Det är ju faktiskt mer än 3 mm snö ute för en gångs skull!
Här kommer en skön söndagslåt, om än något dålig ljudkvalitet.
Ha en skön dag.
Vilken mysig söndag. Sov länge, låg kvar i sängen under det varma täcket ännu längre och kollade på snöflingor som flög runt i luften (och som fortfarande flyger runt i luften!). Gick sedan upp och bakade jättegoda, men ganska onyttiga scones, och kokade gott té. Efter det konststycket (att både baka och äta!) var jag såklart alldeles utmattad, så jag gick vidare till soffan och såg dokumentären Sicko (Michael Moore) på TV. En riktigt sjuk dokumentär som verkligen är värd att ses - men som bör undvikas om man inte vill bli väldigt upprörd. Amerikanska sjukvårdssystemet är inte riktigt klokt! Har tidigare alltid tänkt att det hade varit kul att jobba som läkare i USA senare i livet, men det systemet dom har vill jag aldrig i mitt liv vara med om. Visste sedan innan att det var otroligt, men att det kunde vara så sjukt kunde jag aldrig tro! Så många människor som har dött för att dom inte har råd med behandling - även om dom har sjukförsäkring, det är inte klokt. Att, som läkare kunna avvisa en 4-årig liten flicka med 41 graders feber för att hon inte är på "rätt" sjukhus enligt hennes försäkringsbolag, och sedan se henne dö i hjärtstillestånd utanför dörren, och sedan kunna sova gott om nätterna - är för mig obegripligt. Nej, det är inte rätt någon stans och det strider dessutom mot det läkarlöfte man avger när man tar examen. Men det är klart, som i många andra vårdskandaler, det är dom stora gubbarna som håller i pekpinnen....
Hur som helst. Efter slappande på soffan sov jag en liten snutt och har precis vaknat. Skönt, skönt, skönt. Sådana här söndagar är mycket sällsynta och man är tacksam för dom man får.
Ska nu ta en dusch, prata med farmor i telefon och vidare se vad kvällen har att erbjuda. Kanske borde man också ta en sväng ut i snön och kasta lite snöbollar innan det är sängdags. Det är ju faktiskt mer än 3 mm snö ute för en gångs skull!
Här kommer en skön söndagslåt, om än något dålig ljudkvalitet.
Ha en skön dag.
