Jehovas offer
Det hände en skum och lite obehaglig sak för några timmar sedan:
Jag och Lejla satt ute på terassen och pluggade i solen då det kom en bil inkörandes på bakgården.
Ur bilden klev en man, som är ganska välkänd i huset, då han ofta plingar på dörrarna och informerar om Jehovas vittnes åsikter och meningar. Han kommer oftast lördag och söndag förmiddag, och det är kanske inte något underligt med det. Många brukar bara slänga igen dörren i ansiktet på honom, då dom inte orkar ha med honom att göra. Jag är för snäll/mesig för det och brukar ge honom 3 minuter att berätta vad han har på hjärtat. Detta är visserligen vansinnigt eftersom jag överhuvud taget inte kan förhålla mig till vad han säger, och då jag tycker att hans tankar är en aning sinnessjuka. Sist han var och ringde på, så ville han prata om att om man har ett sexuellt förhållande innan äktenskapet, så kommer det ett odjur med 7 huvud och äter upp en. Det är sant, han sa det, och han trodde på det själv. Annars brukar han dra några bibliska historier och ge mig en liten tidning att läsa om jordens undergång och att domedagen är nära... om man inte blir Jehovas då såklart. Smart taktik!
Det som var underligt idag var, att han gick från bilen - rakt upp till min lägenhet - plingade på och väntade i en evighet. Vi satt nere på terassen kunde vi iaktta honom medan han väntade på att någon skulle öppna dörren i en tom lägenhet. Han väntade verkligen i en evighet innan han gav sig. Då gick han direkt ner till bilen och satte sig igen, utan att knacka på hos andra? Var det endast mig han ville åt? Är jag det nya och enda Jehovas-offret?
Han satt där ett tag, och så fort han hörde en dörr öppnas tittade han ut och skulle se om det var min dörr. Efter ett tag körde han igen. Lustig man det där. Jag har nog gett honom fel signaler, och tror jag ska föjla andras exempel och slänga igen dörren nästa gång.
Huh..
Dagens bild heter judgment day.
sitter fortfarande paralyserad med öppen mun.
Här sitter jag en lördag morgon, uppe redan innan klockan 9. Varför? Nej, inte för att mitt alarm ringde, jag vaknade av mig själv. Detta trots att jag kom i säng kl 02.30 efter en väldigt, väldigt märklig kväll. Jag vet inte helt var jag ska börja, och även om jag förklarar hur märklig gårdagskvällen var, så går det inte att förstå (inte för att jag tvivlar på mina kära läsares intellekt, men för att man liksom var tvungen att vara med för att förstå märkligheten i det hela).
Vi var bjudna ner tíll café sprogø, caféet som vi alla har tänkt många onda tankar om. För att beskriva caféet kort och rättvist jag jag väl säga att:
1) det är inte ett café, utan ett "natt-häng-ställe" för människor som av en eller annan grund inte är välkomna på dom lite mer "hyggelige" ställena i stan. Öppettider 22-06.
2) när jag har varit ute i Odense och ska ta taxi hem på morgonkvisten, brukar jag säga "Café Sprogø" istället för min adress, eftersom alla taxichaufförer vet var det ligger. Då brukar jag få svaret "Va!? Där har inte en tjej som du något att göra, du ska akta dig för det stället!". Det händer varje gång.
Nu när bilden har klarnat undrar ni säkert varför i hela fridens namn vi skulle dit? Jo, eftersom vi bor i samma hus och har samma bostadsförening som caféet, så skulle vi ha ett gemensamt "möte" för att diskutera situationen med musik, bråk, parkeringsplatser osv, som vi ju olyckligtvis delar. Detta möte grundades i att caféet bjöd på mat och dricka, av två bartenders i 18-årsåldern som såg ut att vara direkt upplockade från en burk med vax, brunkräm och allt annat fett som man man smörja in sig i. Saken blev inte bättre av att dom hade feta fake dolce&gabbana solglasögon innomhus, och att dom, när dom inte hällde upp öl, stod och speglade sig i barens speglar i en fräsig pose, samt dansade samma hip-hop moves som jag gjorde i 3;an på lågstadiet.
Det som var mycket trevligt med kvällen var, att många från huset dök upp och man upptäckte för första gången, att dom som man kort hälsar på i trappan (om ens det) faktiskt var väldigt trevliga, och vi lärde känna varandra mycket bättre. Verkligen kul!
När caféets andra gäster började trilla in vid 11-tiden satt vi alla bara och glodde med öppen mun. Var kom alla dessa människor ifrån, och var gömmer dom sig i vardagen? Det var en salig blandning av motorcykel-knuttar med feta "väl(ö)kända" logos på deras skinnvästar, hypade såväl som sederade narkomaner, 55+ åringar med adidas-dress från 1995 med en färgglad 80-tals T-shirt under, "prostituerade", vikingar och förståndshandikappade människor - vissa personer var också en blandning av alla dessa typer. Det dom hade gemensamt var att dom var ensamma människor, som kom som singlar, men gick som par. Nu tycker ni förmodligen att jag är en smula fördomsfull, men nej, detta var sjukt. Vi satt allihop som förstenade och bara tittade på denna sociala cirkus i flera timmar innan vi beslöt oss för att avrunda kvällen, åtskilliga bag-in-box senare.
Jag kan dock inte sluta tänka på hur sorgligt det egentligen är, samtidigt som jag är glad att det finns ett ställe var alla dessa människor möts och har kul. Dom hade verkligen sjukt roligt tillsammans, och jag har aldrig någonsin sett människor dansa med sådan inlevelse och passion. Men samtidigt är det något i mig som vill stoppa det jag ser, när en kvinna med en mycket tydlig retardering och handikapp står och grovhånglar med en hypad narkoman i ett hörn, och när dom sen går hem ihop med världens största leende på läpparna. Eller när en man på 200 kilo ensam sitter och dricker 16 öl, röker en limpa cigaretter och shottar som aldrig förr, samtidigt som han sitter och diskuterar med en utländsk man - som egentligen sitter med ryggen mot honom, och pratar med någon annan på sitt hemspråk. Och när denna utländska man sedan reser sig upp och av ren vara börjar torka av vårat ganska o-skitiga bord med en klut, eftersom han till vardags jobbar som lokalvårdare. När live-cover-bandet började spela började folk strippa på dansgolvet, även om dom hade minimalt med kläder på sig från början. Det hela var väldigt underligt, och det kändes som om jag var inkastad i någon slags social-psykologiskt experiment. Jag har aldrig upplevt något liknande.
Jag kan fortsätta i timmar med det här, men förmodligen har ni alla slutat läsa för länge sedan, så jag låter det nog vara såhär. Kort och gott; en väldigt trevlig kväll med grannskapet, men en mycket underlig café-upplevelse som slutade senare än planerat.
Nu är det 2 dagar till tenta, och det ska pluggas hela dagen.
snart där.
Efter ännu en dag med konstant pluggande är jag trött i hjärnan. Jag hoppas verkligen att den befrielsen man känner efter att vara färdig med tentan är tillräckligt befriande för att väga upp detta tråkiga liv. Men man börjar se ljuset nu. Man börjar känna i magen att sommarlovet och ledigheten är nära. Om två veckor är allt över. Första delmålet är dock tentan i strukturel & funktionel biomedicin C, måndag morgon.
Dagens bild speglar min vardag ganska bra. Det är bara en liiiiten bit kvar, sen är första halvan av utbildningen över. Bara 3,5 år kvar... Man blir liksom tvungen att sätta delmål.
Snart ska vi bege oss ner till caféet på 1 våningen. "Lodis-polsk-lastbilschaufför-möter-dansk-prostituerad-natt-caféet". Dit ska vi. Frivilligt. Orkar inte förklara, men det handlar väl egentligen i grund och botten om att man gör vad som helst bara för att slippa böckerna för några timmar.
Tjipp.
bara en rad.
Min mamma är stolt över mig.
Jag som bulldog och mamma som ung.
storm & yrväder, men ändå så himla lugnt.
Shabba allahopa.
Idag har det minsann blåst och det var ett helvete att cykla till universitetet imorse; dels p.g.a fet motvind, dels p.g.a att jag försov mig i 40 minuter och var en smula morgon-stressad, och dels p.g.a mina värkande lår- och rumpmuskler efter gårdagens boxnings-träning. Ja det är minsann ett hårt liv.
Annars har dagen fortsatt varit ganska trist, innehållande momenter så som "bäckenbotten/könsorgans-anatomi", "njurarnas blodtrycksreglering" och det mindre teoretiska ämnet "dammsugning av lägenhetsgolv".
Universitetet kryllade av stressade människor, som vanligt. Det fanns knappt en enda läsplats i dom hundra olika läse-salarna (vet inte ens om man säger läsesal på svenska men vi kör på det), men till slut hittade jag & Kanita plats i bibliotekets läsesal:
- läsesalen där alla seriösa människor sitter,
- läsesalen där folk får spasmer och tics bara man kliar sig på armen lite diskret,
- läsesalen där man gud förbjude INTE får knirra med stolen,
- läsesalen där man blir lemlästad om man har mobil med sig, även om den är på ljudlös,
- läsesalen där jag ALLTID lyckas somna!
Jag kämpade som en gnu i ett lejongap hela eftermiddagen, med att hålla ögonen öppna, och då ska det också bemärkas att jag sov 40 minuter extra imorse. Det gjorde inte saken bättre att jag satt och läste om den embryologiska utvecklingen av könsorganerna.
Nu är det nog hög tid att infoga dagens bild som heter It's what I do:
Och dagens tips: Ta det lugnt, men somna inte offentligt.
forever.
Jag har fått höra så många tråkiga saker den senaste veckan från många olika håll.
Det har hänt så mycket, som fått min mage att knyta sig till en klump,
och jag kan inte ens föreställa mig hur det då måste kännas för andra.
Man blir rädd om livet.
Lyssnar på Forever av Ben Harper, den är verkligen fin.
Ta hand om varandra.
slagge.
Så var det dags att puckla på Lejla igen, ska till boxningen snart.
Gött.
Redovisningen idag gick bra och vi har fått godkänt i kursen! Så nu är molekylär biomedicin D avklarad, vilket var sista molekylär biomedicin kursen i mitt liv.
Nu är det "bara" dom feta tentorna kvar.
We hears.
rain-rain-rain-rainman.
Sitter och läser (surprise...) medan regnet bara öser ner utanför fönstret.
Det är visserligen ganska bra, eftersom jag då inte mår dåligt
av att sitta och läsa i massor av timmar när solen skiner utanför.
Nu behöver jag bara må dåligt av att sitta och läsa i massor av timmar.
Som rainman. Han behövde dock inte massor av timmar för att kunna allt utantill.
Jag saknar verkligen att ha ett liv.
Vill bara snabbspola tiden och vara färdig med tentorrna.
I wish I understood
en ganska vanlig dag.
En ganska vanlig dag bestående av plugg och några få timmars jobb på Kræz, caféet där jag jobbar.
Har precis lagt i Bridget Jones 2 i DVD'n och ska somna till den. Imorgon blir det mycket tidigt möte med läsgruppen ute på universitetet. Så inga konstigheter inte.
Eurovision song contest vill jag inte ens kommentera. Det handlar om politik, inte musik.
Dagens bild heter "only when we are bored" och den är sukt fin.
thoughts
24 maj 2008
Jag har under den senaste tiden funderat den del på det här med bloggande. Egentligen skulle jag nog kalla mig blogg-motståndare, men eftersom jag har en egen är det nog att vara en smula motsägelsesfull. Jag är dock ganska skeptisk till vad bloggandet har blivit till, och vilket stort inflytande bloggvärlden har fått på många människor, inklusive media. En blogg är inte längre en dagbok där man skriver ner sina tankar och åsikter, utan ett sätt att marknadsföra sig själv i både bild och text. Det är det jag är lite skeptisk till - när det går överstyr.
En blogg är ett ganska egoistiskt fenomen, där man för en gångs skull får lov att endast fokusera på sig själv, sina tankar och hållningar. Detta är visserligen bra för många människor, då man lätt glömmer bort sig själv och sina tankar i sin hektiska vardag. För andra är det dock ett mer självbeundrande sätt att framställa sig själv som ett slags utställningsobjekt, och vad jag förstår finns det inte gränser för hur långt man kan gå.
Jag har tänkt mycket på att det hela ju inte hade fungerat om det inte fanns människor som läser bloggarna. Att lyckas inom bloggvärlden verkar för många vara att ha så många läsare som möjligt, vilket ju betyder att många tar del av ens liv - man blir synlig på något sätt. Så för att många bloggar ens ska kunna existera, så krävs det ju också att det faktiskt är någon som läser dom. Och det säger kanske egentligen mer om dom som läser än dom som skriver. Uppenbarligen finns det människor som skriver endast för uppmärksamhetens skull, och inom det området finns det väl åtskilliga exempel på att folk skriver/säger vad som helst bara för att bli sedda. Och fortfarande sitter människor som klistrade framför datorn och läser vad som skrivs. Har vi inget annat för oss, eller är vi bara så himla nyfikna på andra människor?
När jag trots mina skeptiska tankar började skriva i bloggen igen, så funderade jag mycket på vad det egentligen är jag vill ha ut av det. Vill jag egentligen att folk ska kunna ta del av min värld? Och jag kom efter långa diskussioner med mig själv fram till, att inget av det ovanstående tilltalar eller lockar mig.
Jag behöver inga läsare - även om det kan vara kul att någon kan glädjas åt det man skriver, eller kanske att vänner intresserar sig för ens åsikter.
Jag har inget behov av att "visa upp" mig själv eller mina nya kläder.
Jag har inget behov av att berätta om min supernyttiga lunch-sallad eller min nya kaffe-latte-smak, om det inte står i förbindelse med något annat jag har att berätta.
Jag söker inte bekräftelse från någon och jag har inget behov av att synas mer än jag gör när jag går utanför dörren.
Jag har inga extrema åsikter jag vill förmedla till omvärlden och jag har inget speciellt ändamål med min blogg.
Jag vill bara skriva av mig. För min egen skull och för att få tankar ut ur huvudet.
Så från och med nu lovar jag mig själv och dom eventuella framtida läsare, att:
Jag tänker inte fotografera min lunch och skriva hur många kalorier den innehåller.
Jag tänker inte rada upp mina nyinköpta prylar på golvet och fotografera dom så ni kan se vad jag lagt pengar på.
Jag tänker inte ställa mig framför speglen med "dagens outfit" och fotografera mig själv med ett påklistrat leende.
Jag tänker ännu mindre förklara för alla vart vartenda plagg är köpt, så folk ska kunna köpa samma. Det är nog ändå ingen som bryr sig om det faktiskt.
Jag tänker inte komma med några fräsiga smink-tips.
Jag tänker bara vara mig själv och skriva om det jag känner för.
Och ingen behöver någonsin bry sig om det.
Det var nog mest det jag ville ha ut.
pluggdag & majas födelsedag
Även om jag kom hem senare än jag trodde inatt, så är det pluggdag idag. Som alla andra dagar fram till den 12 juni. Segt. Exploringdog.com är väldigt bra på att beskriva känslor i bilder. Detta får vara dagens bild...
Surprisepartyt igår var väldigt lyckat och väldigt trevligt :) Kom visserligen lite sent hem, men det var det värt. Man måste väl få unna sig något annat än läsning ibland? Ikväll blir det eurovision song contest i full bemärkelse (!). Det blir jag, Lejla, TV och en massa onyttigheter. Gütt.
Ska snart ringa fam. Lischner och gratulera lilla Maja som idag blir 1 år gammal! Hon är den sötaste 1-åringen på detta jordklot och jag kan inte fatta att det har gått ett år.
Nej, nu har jag inte tid att sitta här och skriva mer. Ska återgå till antihistaminer och behandling av anafylaktisk chock. Ball.
Maja
städning & öroninflammation
Nu har jag städat och gjort fint i lägenheten. Det finns inget skönare (på den husliga fronten) än att ha städat, dammtorkat, polerat, diskat, tvättat och allt luktar gott. På tal om städning så hittade jag denna bilden, och sparade den omedelbart i min bildsamling, som endast innehåller bilder jag verkligen gillar. Så enkel men ändå kan jag titta på den jättelänge. Kanske är det jag som är sysslolös?
Har fortfarande öroninflammation och det är trrraaaditt. Det var bara jag som reagerade idag på universitetet, när det plötsligt hördes ett starkt "ring"-ljud från höger. Jag tittade mig omkring för att inspektera alla andras reaktioner, men ingen rörde en min. Det var tydligen bara i mitt öra man kunde höra det.
Ikväll blir det hemligt surprise-party. Det ska bli kul, men pga öron-ont, tentaläsning och feberkänsla tror jag inte att jag blir långvarig. Lite synd eftersom jag dom senaste gångerna varit den som "måste hem, ska tidigt upp imorgon, bla bla bla bla, jag är tråkig". Men så blir det väl när man kombinerar läkarstudier med restaurangjobb.
Ha en skön fredagkväll på er allihop!
darrig
Precis varit på den vanliga tisdagsboxningen. Och som vanligt är jag totalt slut. Gött.
Kollar på semifinalen till eurovision song contest och som vanligt är jag fullständigt
förundrad över hur dåliga låtarna är. Jag hade absolut inte sjungit bättre själv, det är
inte det jag säger. Men ibland förundras jag över att dom som är med, faktiskt är
vinnare från sina egna länder. Hade varit spännande att se dom andra. Haha.
Är trots allt ganska positiv till både Sveriges och Danmarks bidrag, så lördag blir spännande.
Låter jag lite som en gammal tant?
Nej, jag har bara tentaperiod. Det är ungefär samma sak.
blogg-ägare!
Här börjar Wib's historia på blankt papper. Ganska skönt.
Då jag har mycket röra i huvudet är det ganska skönt att ibland kunna sortera och rada upp det i skrift.
Wib är från och med idag mitt nya klotterplank och eviga lyssnare.
Ganska tragiskt, haha.
