sitter fortfarande paralyserad med öppen mun.
31 maj 2008
Här sitter jag en lördag morgon, uppe redan innan klockan 9. Varför? Nej, inte för att mitt alarm ringde, jag vaknade av mig själv. Detta trots att jag kom i säng kl 02.30 efter en väldigt, väldigt märklig kväll. Jag vet inte helt var jag ska börja, och även om jag förklarar hur märklig gårdagskvällen var, så går det inte att förstå (inte för att jag tvivlar på mina kära läsares intellekt, men för att man liksom var tvungen att vara med för att förstå märkligheten i det hela).
Vi var bjudna ner tíll café sprogø, caféet som vi alla har tänkt många onda tankar om. För att beskriva caféet kort och rättvist jag jag väl säga att:
1) det är inte ett café, utan ett "natt-häng-ställe" för människor som av en eller annan grund inte är välkomna på dom lite mer "hyggelige" ställena i stan. Öppettider 22-06.
2) när jag har varit ute i Odense och ska ta taxi hem på morgonkvisten, brukar jag säga "Café Sprogø" istället för min adress, eftersom alla taxichaufförer vet var det ligger. Då brukar jag få svaret "Va!? Där har inte en tjej som du något att göra, du ska akta dig för det stället!". Det händer varje gång.
Nu när bilden har klarnat undrar ni säkert varför i hela fridens namn vi skulle dit? Jo, eftersom vi bor i samma hus och har samma bostadsförening som caféet, så skulle vi ha ett gemensamt "möte" för att diskutera situationen med musik, bråk, parkeringsplatser osv, som vi ju olyckligtvis delar. Detta möte grundades i att caféet bjöd på mat och dricka, av två bartenders i 18-årsåldern som såg ut att vara direkt upplockade från en burk med vax, brunkräm och allt annat fett som man man smörja in sig i. Saken blev inte bättre av att dom hade feta fake dolce&gabbana solglasögon innomhus, och att dom, när dom inte hällde upp öl, stod och speglade sig i barens speglar i en fräsig pose, samt dansade samma hip-hop moves som jag gjorde i 3;an på lågstadiet.
Det som var mycket trevligt med kvällen var, att många från huset dök upp och man upptäckte för första gången, att dom som man kort hälsar på i trappan (om ens det) faktiskt var väldigt trevliga, och vi lärde känna varandra mycket bättre. Verkligen kul!
När caféets andra gäster började trilla in vid 11-tiden satt vi alla bara och glodde med öppen mun. Var kom alla dessa människor ifrån, och var gömmer dom sig i vardagen? Det var en salig blandning av motorcykel-knuttar med feta "väl(ö)kända" logos på deras skinnvästar, hypade såväl som sederade narkomaner, 55+ åringar med adidas-dress från 1995 med en färgglad 80-tals T-shirt under, "prostituerade", vikingar och förståndshandikappade människor - vissa personer var också en blandning av alla dessa typer. Det dom hade gemensamt var att dom var ensamma människor, som kom som singlar, men gick som par. Nu tycker ni förmodligen att jag är en smula fördomsfull, men nej, detta var sjukt. Vi satt allihop som förstenade och bara tittade på denna sociala cirkus i flera timmar innan vi beslöt oss för att avrunda kvällen, åtskilliga bag-in-box senare.
Jag kan dock inte sluta tänka på hur sorgligt det egentligen är, samtidigt som jag är glad att det finns ett ställe var alla dessa människor möts och har kul. Dom hade verkligen sjukt roligt tillsammans, och jag har aldrig någonsin sett människor dansa med sådan inlevelse och passion. Men samtidigt är det något i mig som vill stoppa det jag ser, när en kvinna med en mycket tydlig retardering och handikapp står och grovhånglar med en hypad narkoman i ett hörn, och när dom sen går hem ihop med världens största leende på läpparna. Eller när en man på 200 kilo ensam sitter och dricker 16 öl, röker en limpa cigaretter och shottar som aldrig förr, samtidigt som han sitter och diskuterar med en utländsk man - som egentligen sitter med ryggen mot honom, och pratar med någon annan på sitt hemspråk. Och när denna utländska man sedan reser sig upp och av ren vara börjar torka av vårat ganska o-skitiga bord med en klut, eftersom han till vardags jobbar som lokalvårdare. När live-cover-bandet började spela började folk strippa på dansgolvet, även om dom hade minimalt med kläder på sig från början. Det hela var väldigt underligt, och det kändes som om jag var inkastad i någon slags social-psykologiskt experiment. Jag har aldrig upplevt något liknande.
Jag kan fortsätta i timmar med det här, men förmodligen har ni alla slutat läsa för länge sedan, så jag låter det nog vara såhär. Kort och gott; en väldigt trevlig kväll med grannskapet, men en mycket underlig café-upplevelse som slutade senare än planerat.
Nu är det 2 dagar till tenta, och det ska pluggas hela dagen.
Här sitter jag en lördag morgon, uppe redan innan klockan 9. Varför? Nej, inte för att mitt alarm ringde, jag vaknade av mig själv. Detta trots att jag kom i säng kl 02.30 efter en väldigt, väldigt märklig kväll. Jag vet inte helt var jag ska börja, och även om jag förklarar hur märklig gårdagskvällen var, så går det inte att förstå (inte för att jag tvivlar på mina kära läsares intellekt, men för att man liksom var tvungen att vara med för att förstå märkligheten i det hela).
Vi var bjudna ner tíll café sprogø, caféet som vi alla har tänkt många onda tankar om. För att beskriva caféet kort och rättvist jag jag väl säga att:
1) det är inte ett café, utan ett "natt-häng-ställe" för människor som av en eller annan grund inte är välkomna på dom lite mer "hyggelige" ställena i stan. Öppettider 22-06.
2) när jag har varit ute i Odense och ska ta taxi hem på morgonkvisten, brukar jag säga "Café Sprogø" istället för min adress, eftersom alla taxichaufförer vet var det ligger. Då brukar jag få svaret "Va!? Där har inte en tjej som du något att göra, du ska akta dig för det stället!". Det händer varje gång.
Nu när bilden har klarnat undrar ni säkert varför i hela fridens namn vi skulle dit? Jo, eftersom vi bor i samma hus och har samma bostadsförening som caféet, så skulle vi ha ett gemensamt "möte" för att diskutera situationen med musik, bråk, parkeringsplatser osv, som vi ju olyckligtvis delar. Detta möte grundades i att caféet bjöd på mat och dricka, av två bartenders i 18-årsåldern som såg ut att vara direkt upplockade från en burk med vax, brunkräm och allt annat fett som man man smörja in sig i. Saken blev inte bättre av att dom hade feta fake dolce&gabbana solglasögon innomhus, och att dom, när dom inte hällde upp öl, stod och speglade sig i barens speglar i en fräsig pose, samt dansade samma hip-hop moves som jag gjorde i 3;an på lågstadiet.
Det som var mycket trevligt med kvällen var, att många från huset dök upp och man upptäckte för första gången, att dom som man kort hälsar på i trappan (om ens det) faktiskt var väldigt trevliga, och vi lärde känna varandra mycket bättre. Verkligen kul!
När caféets andra gäster började trilla in vid 11-tiden satt vi alla bara och glodde med öppen mun. Var kom alla dessa människor ifrån, och var gömmer dom sig i vardagen? Det var en salig blandning av motorcykel-knuttar med feta "väl(ö)kända" logos på deras skinnvästar, hypade såväl som sederade narkomaner, 55+ åringar med adidas-dress från 1995 med en färgglad 80-tals T-shirt under, "prostituerade", vikingar och förståndshandikappade människor - vissa personer var också en blandning av alla dessa typer. Det dom hade gemensamt var att dom var ensamma människor, som kom som singlar, men gick som par. Nu tycker ni förmodligen att jag är en smula fördomsfull, men nej, detta var sjukt. Vi satt allihop som förstenade och bara tittade på denna sociala cirkus i flera timmar innan vi beslöt oss för att avrunda kvällen, åtskilliga bag-in-box senare.
Jag kan dock inte sluta tänka på hur sorgligt det egentligen är, samtidigt som jag är glad att det finns ett ställe var alla dessa människor möts och har kul. Dom hade verkligen sjukt roligt tillsammans, och jag har aldrig någonsin sett människor dansa med sådan inlevelse och passion. Men samtidigt är det något i mig som vill stoppa det jag ser, när en kvinna med en mycket tydlig retardering och handikapp står och grovhånglar med en hypad narkoman i ett hörn, och när dom sen går hem ihop med världens största leende på läpparna. Eller när en man på 200 kilo ensam sitter och dricker 16 öl, röker en limpa cigaretter och shottar som aldrig förr, samtidigt som han sitter och diskuterar med en utländsk man - som egentligen sitter med ryggen mot honom, och pratar med någon annan på sitt hemspråk. Och när denna utländska man sedan reser sig upp och av ren vara börjar torka av vårat ganska o-skitiga bord med en klut, eftersom han till vardags jobbar som lokalvårdare. När live-cover-bandet började spela började folk strippa på dansgolvet, även om dom hade minimalt med kläder på sig från början. Det hela var väldigt underligt, och det kändes som om jag var inkastad i någon slags social-psykologiskt experiment. Jag har aldrig upplevt något liknande.
Jag kan fortsätta i timmar med det här, men förmodligen har ni alla slutat läsa för länge sedan, så jag låter det nog vara såhär. Kort och gott; en väldigt trevlig kväll med grannskapet, men en mycket underlig café-upplevelse som slutade senare än planerat.
Nu är det 2 dagar till tenta, och det ska pluggas hela dagen.
Kommentarer
Postat av: Engman
Jaha okej, men dem var nice ändå :)
Tack tack så mycket :)
Trackback
