wib.

Vädret kunde inte på något som helst vis vara tydligare i sin markering om att nu är det verkligen höst. Tror vi hade fattat det även om det inte hade pissat ner och stormat varje dag. Är trött på regn, och än har det bara gått några dagar. Visst är det himla mysigt - om man kan stanna inne. Men hur ofta stannar man egentligen inomhus i en hel dag, om man är en vanlig människa med vanliga sysslor? Nej, man ska ta-mig-fan ut i skiten varenda morgon, iklädd en billig regnjacka som luktar skit på det vis, att när man kommer fram och tar av sig den, så tror folk att man diarré i byxorna. Dessutom håller den inte tätt, och man tvingas spendera dagen fuktig och diarré-ig, vilket bidrar till att man bara vill hem och uggla i sin lägenhet istället för att vara ute och vara social.

Och blåsten! Vad är det för mening att gå ut, om den ändå bara stormar ner en med det samma? Trädet utanför mitt fönster ligger vägrätt längs marken, och stora grenar flyger iväg lite då och då.

Men jag ska till skolan. Det ska jag.

Suck...

Ja men hej. Det var inte igår. Det var den 27 juni!

Sedan dess har livet varit i rullning och jag har varken haft tid eller överskottsenergi till att skriva. Sommaren försvann, som om den aldrig varit, och nu sitter jag här igen i lägenheten i Odense. Och allt är som vanligt igen. Därför tänkte jag nu återupptaga mitt sinande bloggande, till förmodligen ingens glädje, förutom min egen.

Sommaren i korta drag:

- Tentan gick som vanligt överraskande bra och allt var frid och fröjd. Nu var det minsann min tur att skutta omkring i blommiga sommarklänningar och se löjligt manodepressivt lycklig ut! & det gjorde jag med.

- Tunisien i 2 veckor med Niklas var ett paradis. Allt var helt underbart och vi fick ont i magen av att åka hem. Hotellet var det finaste jag sett och stranden likaså. Livet var verkligen på toppen av alla toppar.

- Jobb i Odense var ett nödvändigt ont, men ändå trevligt eftersom jag har så många fina kollegor. Dessutom var det bara 2 veckor, så jag kunde hålla ut.

- Augusti spenderades hemma i underbara lilla Åhus med familj, vänner och alla som jag känner (minus massor). Fick äntligen träffa mina 3 fantastiska små systerdöttrar igen, och hela familjen var samlad. Och alla log hela tiden, ungefär som på en 50-tals-reklam för familjelycka.

Med andra ord. Sommaren var fantastisk.

Och nu väntar termin 8 med allt vad den har att erbjuda och det är dags för mig att cykla till skolan.

Himlen är kolsvart.