läges(?)-rapport
29 augusti 2008
Första "skoldagen" är avklarad och min hjärna arbetar frenetiskt på att få koll på läget, kontroll över situationen och överblick över all ny information som tagits in under dagen. Jag lyckas inte så bra. Efter denna första föreläsning känns det på något vis som om allt har fått ett helt annat allvar. Som första termin på "den andra delen" av utbildningen är allt återigen nytt och skrämmande. Böckerna är många och pluggdagarna långa. Tentorna är nya och likaså är studietakten. Och nu börjar man prata om att vi ska påbörja förberedelserna inför att vara färdiga läkare och inför den slutliga stora feta tentan som äger rum i slutet av termin 12. DET ÄR JU FÖR I TUSAN 3 ÅR KVAR, men ändå blir jag skiträdd när överläkarna i vita rockar pratar om att nu ska vi tänka i kliniska problemställningar och börja förbereda oss inför framtiden. Redan nu. Allvar och ansvar.
Jag känner mig plötsligt så liten.
Ändå tycker jag att kurserna denna terminen verkar jättespännande och jag ser fram emot att kunna vad jag ska lära mig. Dock ser jag inte lika mycket fram emot att sätta mig ner och lära mig det. Det kommer bli mycket redan från början, och jag har idag köpt böcker för 2000 DKK bara till första kursen som är 3 veckor lång. Inflammation och infektion. Massor av bakterier, virus och andra bacillusker man inte kan se. Kan ju säga redan nu, att jag kommer nog utveckla bacillskräck och vara sjukligt renlig av mig. Kanske är det något bra - kanske går det överstyr så jag inte kommer lämna lägenheten på morgonen utan att städa bakom garderoben. Man vet aldrig.
Sen ska vi läsa cancer och till sist avslutas terminen med 9 veckors praktik. Oooh, vad jag längtar. Dock är det hela så rörigt och jag vet inte ännu helt precis var jag ska vara - och det ska vara klart tills på måndag. Oh, det kliar i min hjärna så mycket jag grubblar över det. Har tyvärr fått den egenskapen, att om inte allt i mitt liv är under kontroll och i ordning så grubblar jag ihjäl mig tills det är löst. Önskar ibland att jag kunde vara lite mer Baloo i djungelboken - ta dagen som den kommer och veta att allting kommer lösa sig till slut ändå. Men sådan är jag inte. Jag funderar, grubblar, tänker, filurar, undrar och är betänksam tills jag har funnit en lösning.
Men det löser sig till slut, det vet jag...
Ikväll blir det party på alibi, och det ska bli kul att träffa folk man inte sett på hela sommaren. Så ikväll glömmer vi problem och grubblerier. "Dä komma fixa sig till slut".
Första "skoldagen" är avklarad och min hjärna arbetar frenetiskt på att få koll på läget, kontroll över situationen och överblick över all ny information som tagits in under dagen. Jag lyckas inte så bra. Efter denna första föreläsning känns det på något vis som om allt har fått ett helt annat allvar. Som första termin på "den andra delen" av utbildningen är allt återigen nytt och skrämmande. Böckerna är många och pluggdagarna långa. Tentorna är nya och likaså är studietakten. Och nu börjar man prata om att vi ska påbörja förberedelserna inför att vara färdiga läkare och inför den slutliga stora feta tentan som äger rum i slutet av termin 12. DET ÄR JU FÖR I TUSAN 3 ÅR KVAR, men ändå blir jag skiträdd när överläkarna i vita rockar pratar om att nu ska vi tänka i kliniska problemställningar och börja förbereda oss inför framtiden. Redan nu. Allvar och ansvar.
Jag känner mig plötsligt så liten.
Ändå tycker jag att kurserna denna terminen verkar jättespännande och jag ser fram emot att kunna vad jag ska lära mig. Dock ser jag inte lika mycket fram emot att sätta mig ner och lära mig det. Det kommer bli mycket redan från början, och jag har idag köpt böcker för 2000 DKK bara till första kursen som är 3 veckor lång. Inflammation och infektion. Massor av bakterier, virus och andra bacillusker man inte kan se. Kan ju säga redan nu, att jag kommer nog utveckla bacillskräck och vara sjukligt renlig av mig. Kanske är det något bra - kanske går det överstyr så jag inte kommer lämna lägenheten på morgonen utan att städa bakom garderoben. Man vet aldrig.
Sen ska vi läsa cancer och till sist avslutas terminen med 9 veckors praktik. Oooh, vad jag längtar. Dock är det hela så rörigt och jag vet inte ännu helt precis var jag ska vara - och det ska vara klart tills på måndag. Oh, det kliar i min hjärna så mycket jag grubblar över det. Har tyvärr fått den egenskapen, att om inte allt i mitt liv är under kontroll och i ordning så grubblar jag ihjäl mig tills det är löst. Önskar ibland att jag kunde vara lite mer Baloo i djungelboken - ta dagen som den kommer och veta att allting kommer lösa sig till slut ändå. Men sådan är jag inte. Jag funderar, grubblar, tänker, filurar, undrar och är betänksam tills jag har funnit en lösning.
Men det löser sig till slut, det vet jag...
Ikväll blir det party på alibi, och det ska bli kul att träffa folk man inte sett på hela sommaren. Så ikväll glömmer vi problem och grubblerier. "Dä komma fixa sig till slut".
musik.
28 augusti 2008
Egentligen borde jag städa och göra fint i lägenheten, men det gör jag inte. Istället laddar jag ner en massa musik eftersom min limewire äntligen fungerar. Har laddat ner Usher's nya album, samt massor av låtar av Jack Johnson, Jason Mraz, Ben Harper och Coldplay. Så fint, och så behövligt nu när skolan börjar och det kommer spenderas x antal timmar med böckerna vid skrivbordet. Då betyder musik allt för mig. Musik och thé.
Har hittat en del låtar som jag gillar väldigt mycket. Och har självklart kvar mina gamla favoriter. Även om dom har hängt med ett bra tag tröttnar jag aldrig på You and I Both eller Life is Wonderful av Jason Mraz...
It takes a crane to build a crane
it takes two floors to make a story
it takes an egg to make a hen
it takes a hen to make an egg
there is no end to what I'm saying
It takes a thought to make a word
and it takes some words to make an action
it takes some work to make it work
it takes some good to make it hurt
it takes some bad for satisfaction
la la la la la la la life is wonderful
ah la la la la la la life goes full circle
ah la la la la la la life is wonderful
It takes a night to make it dawn
and it takes a day to make you yawn brother
it takes some old to make you young
it takes some cold to know the sun
it takes the one to have the other
And it takes no time to fall in love
but it takes you years to know what love is
and it takes some fears to make you trust
it takes those tears to make it rust
it takes the dust to have it polished
ah la la la la la la life is wonderful
ah la la la la la la life goes full circle
ah la la la la la la life is wonderful
ah la la la it is so (and it's so)
It takes some silence to make sound
and it takes a loss before you found it
and it takes a road to go nowhere
it takes a toll to make you care
it takes a hole to make a mountain
Egentligen borde jag städa och göra fint i lägenheten, men det gör jag inte. Istället laddar jag ner en massa musik eftersom min limewire äntligen fungerar. Har laddat ner Usher's nya album, samt massor av låtar av Jack Johnson, Jason Mraz, Ben Harper och Coldplay. Så fint, och så behövligt nu när skolan börjar och det kommer spenderas x antal timmar med böckerna vid skrivbordet. Då betyder musik allt för mig. Musik och thé.
Har hittat en del låtar som jag gillar väldigt mycket. Och har självklart kvar mina gamla favoriter. Även om dom har hängt med ett bra tag tröttnar jag aldrig på You and I Both eller Life is Wonderful av Jason Mraz...
It takes a crane to build a crane
it takes two floors to make a story
it takes an egg to make a hen
it takes a hen to make an egg
there is no end to what I'm saying
It takes a thought to make a word
and it takes some words to make an action
it takes some work to make it work
it takes some good to make it hurt
it takes some bad for satisfaction
la la la la la la la life is wonderful
ah la la la la la la life goes full circle
ah la la la la la la life is wonderful
It takes a night to make it dawn
and it takes a day to make you yawn brother
it takes some old to make you young
it takes some cold to know the sun
it takes the one to have the other
And it takes no time to fall in love
but it takes you years to know what love is
and it takes some fears to make you trust
it takes those tears to make it rust
it takes the dust to have it polished
ah la la la la la la life is wonderful
ah la la la la la la life goes full circle
ah la la la la la la life is wonderful
ah la la la it is so (and it's so)
It takes some silence to make sound
and it takes a loss before you found it
and it takes a road to go nowhere
it takes a toll to make you care
it takes a hole to make a mountain
tillbaks i odense & krig mot dom onda katterna.
28 augusti (REDAN!?!) 2008
Så är sommaren över och så också mitt bloggupphåll. Jag är tillbaka i Odense och allting känns som förut. Som om det aldrig var någon sommar och jag aldrig spenderade 2 månader i Åhus. Fast minnena finns kvar från en skön och avslappnande sommar, så känns det som om den inte fanns. Den gick alldeles för snabbt. Samtidigt känns det längesen jag skrev tentan och längesen jag träffade alla jag saknat. För att uppsummera - blandade känslor inför skolstarten igen.
Idag har jag en ledig dag utan stora planer, vilket är skönt. Imorgon är första intro-föreläsningen. Sen är det tur att det är helg, man får ju börja med det lilla innan man behöver vila igen.
I vilket fall som helst står lägenheten kvar och allt är i sin ordning (förutom att varmvattnet luktade rutten fisk första halvtimmen). En irriterande sak är att min ganska anonyma granne har börjat släppa ut sina katter (obs, plural!!) ur lägenheten, vilket jag inte är så förtjust i, då dom verkar tro att det är min lägenhet dom bor i. Innan sommaren hittade jag nämligen en av dom under min säng, vilket jag ogillade starkt.
Jag har aldrig direkt haft något emot katter. Är inte rädd för dom eller så. Men jag känner ändå att dom hör hemma utomhus och inte inne i en liten etta på 3;e våningen. Jag får ibland en känsla av att katter är egoistiska, obehagliga och onda djur som inte vill mig väl. När jag vaknar står grannens svarta, strävhåriga katter utanför min dörr (som är i glas och därmed genomsiktlig) med tassarna mot glaset, och bara stirrar på mig med sina elaka, grön-gula ögon. Detta är bakgrunden till mitt projekt med att skrämma bort dom, och därmed också visa att dom inte är välkomna i min lägenhet. Mina små fräsningar och låtsas-springa-mot-dom-attacker lyckas dock inte allt för väl, eftersom det bara gör katterna mer nyfikna. Då min pappa delar min mening angående katter (onda och inte välkomna) tog han igår fram sopborsten och "borstade bort" katterna lite diskret. Den ena träffade han ganska hårt mitt i pannan och den har jag inte sett sedan dess. Det verkar funkar bättre.
Nej, nog med skadedjursbekämpning. Nu ska jag till netto och köpa mat till min toma kyl.
Hej på er.
Så är sommaren över och så också mitt bloggupphåll. Jag är tillbaka i Odense och allting känns som förut. Som om det aldrig var någon sommar och jag aldrig spenderade 2 månader i Åhus. Fast minnena finns kvar från en skön och avslappnande sommar, så känns det som om den inte fanns. Den gick alldeles för snabbt. Samtidigt känns det längesen jag skrev tentan och längesen jag träffade alla jag saknat. För att uppsummera - blandade känslor inför skolstarten igen.
Idag har jag en ledig dag utan stora planer, vilket är skönt. Imorgon är första intro-föreläsningen. Sen är det tur att det är helg, man får ju börja med det lilla innan man behöver vila igen.
I vilket fall som helst står lägenheten kvar och allt är i sin ordning (förutom att varmvattnet luktade rutten fisk första halvtimmen). En irriterande sak är att min ganska anonyma granne har börjat släppa ut sina katter (obs, plural!!) ur lägenheten, vilket jag inte är så förtjust i, då dom verkar tro att det är min lägenhet dom bor i. Innan sommaren hittade jag nämligen en av dom under min säng, vilket jag ogillade starkt.
Jag har aldrig direkt haft något emot katter. Är inte rädd för dom eller så. Men jag känner ändå att dom hör hemma utomhus och inte inne i en liten etta på 3;e våningen. Jag får ibland en känsla av att katter är egoistiska, obehagliga och onda djur som inte vill mig väl. När jag vaknar står grannens svarta, strävhåriga katter utanför min dörr (som är i glas och därmed genomsiktlig) med tassarna mot glaset, och bara stirrar på mig med sina elaka, grön-gula ögon. Detta är bakgrunden till mitt projekt med att skrämma bort dom, och därmed också visa att dom inte är välkomna i min lägenhet. Mina små fräsningar och låtsas-springa-mot-dom-attacker lyckas dock inte allt för väl, eftersom det bara gör katterna mer nyfikna. Då min pappa delar min mening angående katter (onda och inte välkomna) tog han igår fram sopborsten och "borstade bort" katterna lite diskret. Den ena träffade han ganska hårt mitt i pannan och den har jag inte sett sedan dess. Det verkar funkar bättre.
Nej, nog med skadedjursbekämpning. Nu ska jag till netto och köpa mat till min toma kyl.
Hej på er.
it's a rainy day
17 augusti 2008
Det är en regnig dag. Jag ska jobba och det kommer bli slappt!
Tjingtjing tjingeling!!
Det är en regnig dag. Jag ska jobba och det kommer bli slappt!
Tjingtjing tjingeling!!
en dag för mig.
12 augusti 2008
Ja, jag vet, nu var det ett tag sedan jag skrev. Har bara inte haft lust, och tyckte att jag kunde få lite sommarlov även från blogg och andra moderniteter, som t.ex. msn, chat och datorer i helhet.
Senaste tiden har varit präglad av "komma tillbaks till verkligheten och inse att sommaren börjar ta slut"-känsla. Solen har jag inte sett på ett tag (förutom några minuter igår då jag svettades som ett svin på jobbet, ensam, iklädd jeans, halsduk och långärmad, svart, stickad tröja - ja, det regnade när jag åkte till jobbet men visade sig vara hundra grader varmt ute och minst lika många fikasugna tyska turister som inte kan engelska) och därmed närmar sig hösten med stormsteg. För varje regndroppe som landar på fönsterbläcket hör jag ord i mitt huvud som höst, tenta, böcker, pluggångest, mörker och regn. Men jag börjar närma mig den punkt då jag också tänker på alla jag saknat under sommaren, allt kul som kommer hända när jag kommer tillbaka, samt att det är ganska mysigt att vira in sig i en filt i soffan med en kopp thé och en bra film medan det regnar utomhus. Sommar i all ära, men den svenska sommaren är inte mycket att hänga i granen längre. Det känns som om det svenska klimatet sakta men säkert närmar sig höst året runt istället för fyra olika definerbara årstider. 10 riktiga soldagar är väl genomsnittet på en svensk sommar. Ikke godt nok.
Annars har jag sista tiden försökt träffa folk jag inte ser så ofta, hinna med myskvällar med Niklas, samt jobba så lite som möjligt. Dock är så lite som möjligt ändå några dagar i veckan. Jobbade för restaurang Åvägen på ett bröllop i lördags, vilket var trevligt. Idag har jag jobbat mellan 12 och 16. Eftersom regnet pissade ner från början till slut, valde vi att stänga igen caféet då där inte hade varit en gäst mellan 13.50 och 15.30 (förutom några objudna, men dock välkomna gråsparvar som var mitt enda sällskap). Jag hade som tur var med mig min nypåbörjade bok - A spot of bother skriven av Mark Haddon. Även om jag varken är man, 53 år gammal eller lite små-deprimerad, så känner jag igen mig i många av hans tankar och funderingar. Kul.
Då jag kom hem från jobbet lite tidigare tog jag en lång dusch, använde min nya hårinpackning och nu sitter jag här i morgonrocken och njuter av att jag har hela revhaksvägen 12 för mig själv i flera timmar. Skönt att bara vara lite ensam och ta det lugnt för en gångs skull. Annars har jag knappt varit för mig själv en enda sekund sen jag kom hem den 1 juli.
Nu ska jag koka thévatten och kolla på onödiga program på TV. Ikväll ska jag nog ta på mig raggsockar, regnställ och feta gummistövlar för att åka långt in i skogen med Niklas och plocka kantareller. Jag trivs med det.
Gött med en dag för mig och ingen annan.
Min flygande idol, tillika pojkvän, i dagens kristianstadsbladet där han blev hyllad för sin prestation under gårdagens match. Och på läktaren satt jag och hejade. Kan man tänka sig, va.
Ja, jag vet, nu var det ett tag sedan jag skrev. Har bara inte haft lust, och tyckte att jag kunde få lite sommarlov även från blogg och andra moderniteter, som t.ex. msn, chat och datorer i helhet.
Senaste tiden har varit präglad av "komma tillbaks till verkligheten och inse att sommaren börjar ta slut"-känsla. Solen har jag inte sett på ett tag (förutom några minuter igår då jag svettades som ett svin på jobbet, ensam, iklädd jeans, halsduk och långärmad, svart, stickad tröja - ja, det regnade när jag åkte till jobbet men visade sig vara hundra grader varmt ute och minst lika många fikasugna tyska turister som inte kan engelska) och därmed närmar sig hösten med stormsteg. För varje regndroppe som landar på fönsterbläcket hör jag ord i mitt huvud som höst, tenta, böcker, pluggångest, mörker och regn. Men jag börjar närma mig den punkt då jag också tänker på alla jag saknat under sommaren, allt kul som kommer hända när jag kommer tillbaka, samt att det är ganska mysigt att vira in sig i en filt i soffan med en kopp thé och en bra film medan det regnar utomhus. Sommar i all ära, men den svenska sommaren är inte mycket att hänga i granen längre. Det känns som om det svenska klimatet sakta men säkert närmar sig höst året runt istället för fyra olika definerbara årstider. 10 riktiga soldagar är väl genomsnittet på en svensk sommar. Ikke godt nok.
Annars har jag sista tiden försökt träffa folk jag inte ser så ofta, hinna med myskvällar med Niklas, samt jobba så lite som möjligt. Dock är så lite som möjligt ändå några dagar i veckan. Jobbade för restaurang Åvägen på ett bröllop i lördags, vilket var trevligt. Idag har jag jobbat mellan 12 och 16. Eftersom regnet pissade ner från början till slut, valde vi att stänga igen caféet då där inte hade varit en gäst mellan 13.50 och 15.30 (förutom några objudna, men dock välkomna gråsparvar som var mitt enda sällskap). Jag hade som tur var med mig min nypåbörjade bok - A spot of bother skriven av Mark Haddon. Även om jag varken är man, 53 år gammal eller lite små-deprimerad, så känner jag igen mig i många av hans tankar och funderingar. Kul.
Då jag kom hem från jobbet lite tidigare tog jag en lång dusch, använde min nya hårinpackning och nu sitter jag här i morgonrocken och njuter av att jag har hela revhaksvägen 12 för mig själv i flera timmar. Skönt att bara vara lite ensam och ta det lugnt för en gångs skull. Annars har jag knappt varit för mig själv en enda sekund sen jag kom hem den 1 juli.
Nu ska jag koka thévatten och kolla på onödiga program på TV. Ikväll ska jag nog ta på mig raggsockar, regnställ och feta gummistövlar för att åka långt in i skogen med Niklas och plocka kantareller. Jag trivs med det.
Gött med en dag för mig och ingen annan.
Min flygande idol, tillika pojkvän, i dagens kristianstadsbladet där han blev hyllad för sin prestation under gårdagens match. Och på läktaren satt jag och hejade. Kan man tänka sig, va.
