läges(?)-rapport
29 augusti 2008
Första "skoldagen" är avklarad och min hjärna arbetar frenetiskt på att få koll på läget, kontroll över situationen och överblick över all ny information som tagits in under dagen. Jag lyckas inte så bra. Efter denna första föreläsning känns det på något vis som om allt har fått ett helt annat allvar. Som första termin på "den andra delen" av utbildningen är allt återigen nytt och skrämmande. Böckerna är många och pluggdagarna långa. Tentorna är nya och likaså är studietakten. Och nu börjar man prata om att vi ska påbörja förberedelserna inför att vara färdiga läkare och inför den slutliga stora feta tentan som äger rum i slutet av termin 12. DET ÄR JU FÖR I TUSAN 3 ÅR KVAR, men ändå blir jag skiträdd när överläkarna i vita rockar pratar om att nu ska vi tänka i kliniska problemställningar och börja förbereda oss inför framtiden. Redan nu. Allvar och ansvar.
Jag känner mig plötsligt så liten.
Ändå tycker jag att kurserna denna terminen verkar jättespännande och jag ser fram emot att kunna vad jag ska lära mig. Dock ser jag inte lika mycket fram emot att sätta mig ner och lära mig det. Det kommer bli mycket redan från början, och jag har idag köpt böcker för 2000 DKK bara till första kursen som är 3 veckor lång. Inflammation och infektion. Massor av bakterier, virus och andra bacillusker man inte kan se. Kan ju säga redan nu, att jag kommer nog utveckla bacillskräck och vara sjukligt renlig av mig. Kanske är det något bra - kanske går det överstyr så jag inte kommer lämna lägenheten på morgonen utan att städa bakom garderoben. Man vet aldrig.
Sen ska vi läsa cancer och till sist avslutas terminen med 9 veckors praktik. Oooh, vad jag längtar. Dock är det hela så rörigt och jag vet inte ännu helt precis var jag ska vara - och det ska vara klart tills på måndag. Oh, det kliar i min hjärna så mycket jag grubblar över det. Har tyvärr fått den egenskapen, att om inte allt i mitt liv är under kontroll och i ordning så grubblar jag ihjäl mig tills det är löst. Önskar ibland att jag kunde vara lite mer Baloo i djungelboken - ta dagen som den kommer och veta att allting kommer lösa sig till slut ändå. Men sådan är jag inte. Jag funderar, grubblar, tänker, filurar, undrar och är betänksam tills jag har funnit en lösning.
Men det löser sig till slut, det vet jag...
Ikväll blir det party på alibi, och det ska bli kul att träffa folk man inte sett på hela sommaren. Så ikväll glömmer vi problem och grubblerier. "Dä komma fixa sig till slut".
Första "skoldagen" är avklarad och min hjärna arbetar frenetiskt på att få koll på läget, kontroll över situationen och överblick över all ny information som tagits in under dagen. Jag lyckas inte så bra. Efter denna första föreläsning känns det på något vis som om allt har fått ett helt annat allvar. Som första termin på "den andra delen" av utbildningen är allt återigen nytt och skrämmande. Böckerna är många och pluggdagarna långa. Tentorna är nya och likaså är studietakten. Och nu börjar man prata om att vi ska påbörja förberedelserna inför att vara färdiga läkare och inför den slutliga stora feta tentan som äger rum i slutet av termin 12. DET ÄR JU FÖR I TUSAN 3 ÅR KVAR, men ändå blir jag skiträdd när överläkarna i vita rockar pratar om att nu ska vi tänka i kliniska problemställningar och börja förbereda oss inför framtiden. Redan nu. Allvar och ansvar.
Jag känner mig plötsligt så liten.
Ändå tycker jag att kurserna denna terminen verkar jättespännande och jag ser fram emot att kunna vad jag ska lära mig. Dock ser jag inte lika mycket fram emot att sätta mig ner och lära mig det. Det kommer bli mycket redan från början, och jag har idag köpt böcker för 2000 DKK bara till första kursen som är 3 veckor lång. Inflammation och infektion. Massor av bakterier, virus och andra bacillusker man inte kan se. Kan ju säga redan nu, att jag kommer nog utveckla bacillskräck och vara sjukligt renlig av mig. Kanske är det något bra - kanske går det överstyr så jag inte kommer lämna lägenheten på morgonen utan att städa bakom garderoben. Man vet aldrig.
Sen ska vi läsa cancer och till sist avslutas terminen med 9 veckors praktik. Oooh, vad jag längtar. Dock är det hela så rörigt och jag vet inte ännu helt precis var jag ska vara - och det ska vara klart tills på måndag. Oh, det kliar i min hjärna så mycket jag grubblar över det. Har tyvärr fått den egenskapen, att om inte allt i mitt liv är under kontroll och i ordning så grubblar jag ihjäl mig tills det är löst. Önskar ibland att jag kunde vara lite mer Baloo i djungelboken - ta dagen som den kommer och veta att allting kommer lösa sig till slut ändå. Men sådan är jag inte. Jag funderar, grubblar, tänker, filurar, undrar och är betänksam tills jag har funnit en lösning.
Men det löser sig till slut, det vet jag...
Ikväll blir det party på alibi, och det ska bli kul att träffa folk man inte sett på hela sommaren. Så ikväll glömmer vi problem och grubblerier. "Dä komma fixa sig till slut".
Kommentarer
Trackback
