en dag jag inte minns
22 juli 2008
Det här kommer förmodligen bli en sådan där dag som jag bara lever igenom utan att minnas. Nu ska jag inte säga för mycket, eftersom dagen inte är slut än, och det kan hända massor av spännande saker inom dom närmaste 8-9 timmarna, men jag har en magkänsla som säger mig att denna dagen kommer arkiveras i en mindre viktig del av minnet och bara ha varit en vanlig dag. När man tänker över det, så är dom flesta dagarna sådana dagar - det känns lite obehagligt. Är det ett tecken på att man ska ta tag i livet och göra varje dag till något speciellt? Men vem orkar leva så? Man måste väl ha dagar där man inte gör mer än pillar sig i navlen och glor på IQ-befriade program på TV? Eller?
Samtidigt så är det ingen normal dag i mitt liv, att slappa. En vanlig dag i mitt liv sträcker sig mellan 06.30 och 23.30 och är fylld av stress, planering, läsning, träning och vanliga hus-sysslor. Detta speglar inte en vanlig dag i mitt liv, alls. Men det är ändå en alldeles vanlig dag, förstår ni?
Jag vaknade vid 10-11-tiden, sprang en runda med Niklas, bakade scones och åt alldeles för många medan jag kollade på TV. Sen dess har jag fortsatt kolla på TV och bara slappat. Och nu är det väl dags att gå en liten promenad innan jag växer fast i soffan. Och ikväll ska jag inget speciellt. Väldigt vanligt. Eller är det ordet "tråkigt" jag borde använda?
Nu kommer jag förmodligen minnas den här dagen föralltid och förevigt eftersom jag har tjatat om hur jag inte kommer minnas den. Så fungerar det. Det får bli dagen som jag aldrig trodde jag skulle minnas...
Det här kommer förmodligen bli en sådan där dag som jag bara lever igenom utan att minnas. Nu ska jag inte säga för mycket, eftersom dagen inte är slut än, och det kan hända massor av spännande saker inom dom närmaste 8-9 timmarna, men jag har en magkänsla som säger mig att denna dagen kommer arkiveras i en mindre viktig del av minnet och bara ha varit en vanlig dag. När man tänker över det, så är dom flesta dagarna sådana dagar - det känns lite obehagligt. Är det ett tecken på att man ska ta tag i livet och göra varje dag till något speciellt? Men vem orkar leva så? Man måste väl ha dagar där man inte gör mer än pillar sig i navlen och glor på IQ-befriade program på TV? Eller?
Samtidigt så är det ingen normal dag i mitt liv, att slappa. En vanlig dag i mitt liv sträcker sig mellan 06.30 och 23.30 och är fylld av stress, planering, läsning, träning och vanliga hus-sysslor. Detta speglar inte en vanlig dag i mitt liv, alls. Men det är ändå en alldeles vanlig dag, förstår ni?
Jag vaknade vid 10-11-tiden, sprang en runda med Niklas, bakade scones och åt alldeles för många medan jag kollade på TV. Sen dess har jag fortsatt kolla på TV och bara slappat. Och nu är det väl dags att gå en liten promenad innan jag växer fast i soffan. Och ikväll ska jag inget speciellt. Väldigt vanligt. Eller är det ordet "tråkigt" jag borde använda?
Nu kommer jag förmodligen minnas den här dagen föralltid och förevigt eftersom jag har tjatat om hur jag inte kommer minnas den. Så fungerar det. Det får bli dagen som jag aldrig trodde jag skulle minnas...
Kommentarer
Trackback
