wib.

20 oktober 2008

Jag har haft två fruktansvärt förjävliga dagar. Det är egentligen inget allvarligt, och jag är tacksam för det - men bara allt som hänt sedan igår har gått emot mig! Jag är arg och ilsken och tycker att vissa idioter borde hemsökas av tusentals löss förevigt. Eller något annat straff, som inte låter alldeles för ilsket och på gränsen till psykopatiskt. Men nu ska jag berätta den eländiga, men sanna historien, om 19-20 oktober 2008:

1. Hann inte äta frukost igår morse innan jag skulle med tåget från Kristianstad till Odense. Det är visserligen ingen olycka i sig, men influerar på resten av dagens händelser. Hoppades på att hinna köpa något på hovedbanegården i Köpenhamn, under tågbyte.

2. Tåget blev försenat och jag hann precis hinna köpa biljett innan nästa tåg. Beslutade därför att vänta med mat för att hinna med mitt tåg.....som också kom för sent - men inte tillräckligt sent för att jag skulle hinna köpa en pölse eller vad som helst. Därför växte min hunger ännu mer, med samma hastighet som mitt humör föll.

3. Kl. 15.30 kom jag fram till Odense, hungrig som en varg. Då jag skulle jobba 18.00 hoppades jag på att snabbt cykla till affären och köpa något jag kunde äta innan jobbet. Mitt kylskåp innehöll en burk inlagda vitlöksklyftor och en ketchupflaska. Väl nere på gården kunde jag inte hitta min cykel där jag hade parkerat den. Jag letade och letade, och fann till slut min cykel, men inte riktigt som jag lämnat den. Mitt cykel-lås fanns inte kvar - istället hade cyklen ett nytt lås, och sadeln var upphissad till högsta höjden. Någon hade alltså under lovet tagit sig rätten att STJÄLA min cykel, BYTA LÅS och GÖRA OM CYKELN TILL SIN EGEN. Fullständigt sinnessjukt! Dessutom måste denna någon bo i mitt hus, eftersom cykeln fortfarande stod parkerad utanför. Hur kan man vara så dum?

4. Pga. cykelhysteri (fick bära upp cykeln till lägenheten och få hjälp av grannen att klippa upp det nya låset med bultsax) och ilska hann jag alrig till affären och fick därefter (fortfarande hungrig) GÅ till jobbet för att jobba hela kvällen. Kl 21.00 fick jag i mig lite mat, eftersom Stine tyckte synd om mig.

5. Efter jobbet fick jag GÅ hem mitt i natten, förbi knark-kvarteret och alla skumma människor. Jag var fortfarande rasande när jag gick och lade mig. Kom i säng 00.45 och skulle upp 06.30 imorse. Fortfarande med bara vitlök och ketchup i kylskåpet - dvs. ingen frukost.

6. Efter en dötrist dag i skolan, 08-16, skulle jag ut på stan för att hitta nytt lås till cykeln. På väg till cykelhandlaren i mina tjusiga stövlar började min hala klack slira på höstlöven - jag trillade framstupa mitt på gatan och la mig raklång på knä och mage. Obehagligt och inte kul med uppskrapade knän. Självfallet hade jag strumpbyxor på mig. Min vurpa skedde dessutom utanför en gymnasieskola och ett gäng 16-åringar kunde inte sluta asgarva åt mig. Självklart var det sjukt kul.....

7. Efter att ha pungat upp 200 spänn för nya cykel-lås (överdrivet tjocka och über-mega-FBI-säkra) begav jag mig hemåt i bättre humör. Jag kom så långt som till banegården (MITT I ODENSE i rusningstrafik), då en taxibil svänger ut från en parkering och KÖR PÅ MIG! Jag hamnade uppe på motorhuven och folk började skrika från alla håll och kanter. Drogs med i ganska många meter, eftersom chauffören fortfarande tittade åt sidan när han körde. Idiot. Förutom att hjärtat höll på att trilla ut genom munnen med ca 250 slag/min, så är jag lyckligtvis oskadd. Gick lite skakigt hemåt bara...

Så nu sitter jag här med ömma knän och hjärtat fortfarande någonstans i halsen, och tänker onda tankar om idiot-tjuvar som inte kan låta mig ha min cykel i fred, och idiot-taxichaufförer som inte kan titta framåt när dom kör. Vilka jävliga dagar! Önskar att jag nu bara kunde lägga mig i soffan och inte gå ut bland folk, men ska om 20 min bege mig till jobbet för personalmöte och vinprovning. Så det blir en sen kväll - men jag har åtminstone en cykel att cykla hem på...