wib.

Jag är trött på folk och fä idag.

Varför har vissa människor ett så förbannat stort begär efter att alltid ha rätt, även om dom vet att dom har fel? Jag vet hur det är att alltid vilja ha rätt, men om jag mot förmodan någon enstaka gång i universum skulle ha fel (gud förbjude) så ERKÄNNER jag det och går inte in i kampen om att bevara stoltheten. Det slutar alltid dåligt. Såvida man inte är en manipulativ mytoman som lyckas inbilla alla andra att man har rätt, trots att man har fel. Men mig biter dom inte på, dom dära mytomanerna. Jag ser rakt igenom dom med mina osynliga superbrillor. Mig lurar dom inte.

Men jag blir trött på dom, det blir jag.

Idag fick jag ett inre utbrott när en kille skrev på tavlan:

SATS FOREDRAG i Emil kl 16.15 om "HJERTESTOP

Han skrev "HJERTESTOP och glömde lägga till " på slutet. Det kliade genast i mina 10 fingrar och jag funderade en liten stund på att fråga honom om han inte ville lägga till ", med risk för att i framtiden betraktas som hon med kontrollmani. Så jag lät bli.

Men det bubblade i mig, det kan ni tro.

Hej på er.