wib.

Tillbaka i Odense efter skönt påsklov. Har mest sovit, ätit god mat, vilat och umgåtts. Fint och fridfullt. 

Det börjar bli jobbigare och jobbigare varje gång jag ska ta farväl av Niklas på tågperrongen. För varje gång jag sätter mig på tåget med en klump i magen, så växer längtan efter att få starta vårt gemensamma liv, inte bara dom där ynka dagarna vi får tillsammans. Utan en vardag som vi delar. Men det är länge till, och det är det som börjar svida. 

Jag har gjort ett val, och det kommer jag stå fast vid. Nu när jag är inne på 4;e året, så finns det ingen återvändo, utan nu ska jag bara ta mig igenom detta. Och visst trivs jag. Jag trivs verkligen.

Men när man flytt verkligheten i en vecka, så är det ibland inte helt enkelt att komma tillbaka till den. För i verkligheten ska man ta tag i saker och ting, och man ska göra det under tidspress och helst kunna visa ett sjujävlars bra resultat också. Och det är inte alltid helt lätt att komma tillbaka till verkligheten, när man har det så bra i drömmen. Eller hur?