wib.

8 juni 2009

Har inte skrivit på länge, har helt enkelt haft alldeles för fullt upp. Kände verkligen i helgen att jag tog på mig alldeles för mycket jobb för mitt eget välbefinnande. Lesson learned: Inte jobba för mycket efter tenta.

Tentan var sinnessjuk och långt ut över pensums gränser - alla var upprörda och svinförbannade. Frågor blev tillbakadragna och diskussionerna var minst sagt hetsiga. Att sitta i lokalen, där det var genomgång av tentafrågorna efter tentan, var ungefär samma sak som att sätta sig i ett badkar med en aktiv brödrost i - minst sagt spänt. Trodde för ett ögonblick att folk skulle slita av sig strumporna och kasta på stackars herr professor, speciellt när han berättade att han inte själv kan svaret på alla frågorna. Trots allt gick det överraskande bra för mig. Har väl bevisat för mig själv, att jag faktiskt kan göra bra ifrån mig, även om frågorna är svåra och näst intill omöjliga att svara på. Skönt.

Helgen ramlade därefter förbi som en snabb kullerbytta, med lite för mycket press på nacken. 10 timmars jobb fredag kväll/natt, fest hela dagen lång i lördags, och så avslutade jag den näst intill obefintliga ledigheten med 10 timmars jobb även söndag. Såhär i efterhand kan jag väl erkänna att jag ångrar att ha sagt ja till allt jobb och kalas, eftersom jag knappt fick tid att andas - men nu är det för sent och det som finns kvar är himla trevliga minnen från nationaldagsgrillande (+ mindre trevliga fotbollsminnen) samt pengar på kontot den 30;e. Inte helt fel det heller.

Idag började nya kursen med dunder, brak och en förbaskat tråkig överläkare i hematologi. Trots komplicerade cellulära processer, invecklade patologiska förhållanden och svåra mikroskopiska bilder har jag på något vis sett lite fram emot denna kursen - men herr tråkbyxa plattade inom 10 minuter ner mitt intresse till källarnivå, med sitt långdragna föredrag om jag-vet-inte-vad. Himla synd att ett intresse kan släckas så lätt. Dock ska jag imorgon sätta mig in i ämnet på mitt eget vis, och därmed se om jag kan få lågan att tändas igen.

Ikväll har jag haft tid att uppdatera min iPod. Välbehövligt, eftersom jag börjar bli moderat trött på att springa runt på gymmet till samma gamla låtar. Nytt ska det va! Här kommer dock en gammal goding som godnatt-sång:

Sov gott mina vänner. Det ska minsann jag!