wib.

Yoga satt mitt i prick och min kropp är nu alldeles utmattad och sådär degig på ett göttigt sätt. Jag blir alltid så fridfull efter yoga. Även om jag uttryckligen h a t a r  när instruktören på ett falskt överdrivet lugnt sätt (och med ett tonläge som man annars bara kan höra på stärk-din-inre-självkänsla-kassettband från 80-talet) försöker komma med några lugnande fraser under avslappningen (t.ex. du är en fjäder som lättar i universum, du är bra som du är etc.), och när tanten bredvid totalt har missuppfattat meningen med att andas och hela tiden försöker flåsa ut luften för att hon tror det gör gott för kroppen, så känner jag frid efteråt. Antagligen för att jag lärt mig spärra alla yttre stimuli, såsom lättlurade flås-tanter och överdrivna nu-ska-vi-alla-få-fett-självförtroende-instruktörer, och bra slappnar av. Det, i kombination med att man muskelmässigt tagit ut sig till max, är en väldigt behaglig känsla. I like it! Ett ganska nyttigt sätt att bli lite sådär euforisk på, kan man säga.

Så nu går jag runt i min egen lilla värld i lägenheten och bara känner frid. Mina 7-kilosböcker hänger inte längre över mina axlar, utan vilar tungt på mitt skrivbord, där dom kommer ligga bra över natten utan att jag ens skänker dom en halv tanke.

Med det säger jag goder natter, och överlämnar ordet till min vän Jack, som alltid finns i mitt öra i form av en iPod-plugg.